söndag 7 september 2014

Besvärliga människor (i största allmänhet)






Kära bloggen, idag har jag varit trött. För att bli lite mindre trött tillbringade jag lite tid hos mina föräldrar idag med barnen medan maken sov efter nattpasset.

De håller också på att renovera. Det är jobbigt. Men barnen trivs så bra där och det är skönt att få lämna över sig lite, regrediera en aning och få en kopp te gjord (mamma frågar alltid om jag vill ha blommigt, kryddigt eller vanligt te, jag dricker aldrig annat än svart, det har jag aldrig gjort i hela mitt liv men tack för att du frågar!). (Jag gillar heller inte gravad lax, sill eller gröt. Och mina fyra sista siffror innehåller en åtta mamma, inte en sexa!)


Idag skulle mamma putsa skor. Pappa har säkert 20 skor med en liten variation på i stort samma tema och färg. Skoputsarlådan åker fram. Där hittar vi inte mindre än fyra skofetter från förra sekelskiftet. Min farmor var en hamster. Men gud säger jag, har det inte härsknat? Nej då säger pappa det håller i evighet.  Jag sträcker mig efter en och öppnar. Den är helt ihoptorkad. Nästa burk har klarat sig men två av fyra är helt oanvändbara. Jag säger att jag ska kasta dem. Då protesterar båda. Det går så bra att använda dem, och så tar mamma en av dem som var intakta.

Det förbenade evighetsfettet.

Jag är kritisk till naturen, jag ifrågasätter saker. Det är ibland en väldigt jobbig egenskap.

Jag blir lite irriterad, tänker att det är knasigt och irrationellt att spara oanvändbart skofett. Särskilt som de utöver de två fina burkarna har en hel låda med annat skofett som de samlat genom åren (mycket ärvt av farmor). Så jag undrar varför, om det nu går så bra med gammalt fett, hon tar den fina? Då blir mamma arg och säger att hon gör som hon vill och att jag inte behöver tjafsa om allt. 
Jag hade kunnat välja att tjata vidare men valde en listigare approach. Jag frågar varför hon då inte tar den skrumpnade biten....För den är ju oförstörbar...
Pappa börjar igen med att snacka om att man kan äta fettet och att det håller för evigt. "Vad bra" säger jag, för snart anfaller väl ryssarna och då kommer alla stå på kö för att få smaka på det härskna skofettet! Ingen är road. (Jo jag!)
Han gillar saker som håller för evigt, han sparar också saker för evigt. Han hävdar även att de burkar arméns hudsalva han har kvar från lumpen (-63-64?) går att ha på macka. (De var härskna redan när jag var barn och mamma smetade in mig och brorsan om munnen innan skolan på vintern).

Men mamma vägrar svara på varför hon väljer finfett före fulfett. Jag reser mig upp och ställer mig mitt framför henne och frågar igen men kan inte låta bli att skratta, jag ser att min ovanligt rationella mamma fattar att jag inte kommer ge mig. Jag tvingar henne att fetta in pappas sko med härsket sekelskiftesfett. Det smular sönder mellan hennes fingrar och hon ger sig skrattande. Jag gröper ur fettet ur de två burkarna, kastar det i sopen (ej komposten) och lovar att spara de tomma burkarna för att förvara något i dem. Då märker jag att under den torkade och svettiga ytan är det helt mjuk och fint....Aj, då. Jag sparar en kladd för att ha senare men säger inget. Vi är uppfostrade sparsamt, på gränsen till snålt. Det roliga är att mer generösa människor än mina föräldrar finns nog inte, men att slänga en burk Viking vaxfett från 1940....det går inte an!

Jag vet att jag är jobbig och borde släppa en del saker fast rätt ska vara rätt (även om jag delvis hade fel denna gång, men det får de aldrig veta!). 



Mamma och pappa har levt ihop väldigt länge. Frågar man pappa är det väl "en 16-17 år", frågar man mamma är det mer precist, 50 år. För att kolla detta exakt ringde jag dem nu på kvällen . De svarade i varsin lur och det var ju perfekt för då kunde jag höra dem båda svara på frågan; hur länge har ni bott ihop på tre....ett, två, TRE! Pappa svarar inte utan tystnar och försöker räkna, mamma tar som vanligt ton och säger först 46 varpå pappa protesterar och säger efter en stund "sedan -63", mamma invänder att det var då de blev ihop och sen säger hon 50 år i oktober. De har levt med varandra längre än jag har levat och det gillar jag. 
De är väldigt roliga ihop. Pappa är lite slarvig och tappar bort saker, skyller alltid på någon annan men hittar sedan glasögonen där han alltid lagt dem, på linneskåpet (just nu bär han inte glasögon längre för åldern har rätat till hans synfel men ni hajjar grejen). Mamma vet allt bäst och pappa måste hämta uppslagsbok för att överbevisa. 

Nu tycker mamma att pappa hör dåligt, pappa tycker att mamma hör dåligt och inte svarar...Jag tror att de nött ut varandras respektive frekvens och inte hör varandra längre. Men det är lite roligt att som idag sitta på åskådarbänk och höra båda när de muttrar åt mig att den andre inte hör vad de säger.



Jaha, det var dagens sanning från mig sanningssadisten. Imorgon går jag loss på jobbet.....Det är ren semester!

Au revoir!
A

Jag gillar hennes avslappnade stil, hoppas hon inte blir lika jobbig mot mig som jag är mot min mamma...

#sanningar #halvsanning #vitalögner #sadist #mammaåpappa #jagblirsommminmorvaddetlider

 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar