Skansen, en ruggig dag i gott sällskap

Peacock, eller som vi säger i Sverige påfågel.

Igår besökte jag Skansen ihop med mamma, brorsan, hans två  barn och min lille illbatting Edgar. Det var någon drive där alla med Med Merakort gick in gratis, eller något. Mamma hade ordnat. Vi (mamma, jag och Edgar) tog bilen in. Brorsan var smartare och åkte sista biten kommunalt. Att parkera kostar i garaget under Hasselbacken en krona minuten. Rena ockret. Det var för sent att ändra sig när vi väl var där och vi resonerade som så att det var ju i alla fall gratis inträde… Vanligen kostar det 100 kronor för en vuxen.

Vi började med att besöka bageriet. Ljuvliga kanelbullar till för mig okänt pris. En ganska så desillusionerad bagare gjorde sockerbullar och interagerade ganska lite, trots att det väl måste vara meningen när man bakar för öppen ridå?

OK, jag kan stå ut med det. Jag pratar ju desto mer.  Nästa stopp blev järnhandeln, där betjänades jag av två äldre herrar som var underbart informativa, vänliga och jag inhandlade en slöjdkniv till femåringen i julklapp. Han är nog lite liten för den men TJATET, tjatet efter en egen kniv måste ta slut! När jag skulle betala berättade ena karln att tiden ju stannat vid 30-talet varför någon kortbetalning ej var möjlig. MEN jag kunde ju knata upp till Lillskansen och betala alternativ gå utanför själva Skansen och leta upp en bankomat.

Jag bad dem göra ett fint paket och lovade återkomma efter att jag betalat på Lillskansen.

Bild från järnhandeln. Där tiden stannat någon gång på 30-talet

Vi älgade runt med barnen som helst av allt ville se aporna på apberget (mamma hade utlovat detta men missat att de översexuella babianerna sedan några år nu (20?) inte längre bor där).  Vi bockade av varg, lo, brunbjörn, lappuggla, knubbsäl, visent och en hel del andra djur innan vi nådde Lillskansen. Där hade det hänt grejer. Lektunnlar hade tillkommit sedan jag var där sist. Mycket roligt för barnen. Inte roligt för en mamma med värkande och stel rygg och tillhörande rymningsbenägen snart fyraåring med noll känsla för vad som kan hända om man villar in sig i ett varghägn…. Tre möjliga öppningar och oändliga möjligheter att komma bort. Till slut fick jag ändå kröka rygg och kämpa mig in i tunnelsystemet för att hitta den lille mannen som satt och tryckte.

Efter detta gick vi vidare till korna. Där fanns även en skock med höns som min unge jagade livet ur. Jag får kanske ta en tankerunda till vad gäller att ha egna sådana!?!

Killevippen...å så var han puts väck.

Vi rörde oss så sakteliga mot Bollnästorget för att äta. En lucka öppen för våfflor och korv. Ett stånd med rökt eller halstrad fisk. Ena kön slingrade sig väldigt lång, 45 minuter lång närmare bestämt. Den lite vuxnare kön bestod av som mest fem till sex personer. Man kan väl en dag som denna ha något bättre service tycker jag. Barnen ledsnade ganska snabbt på att vänta och min lille E bestämde sig för att dra i ett obevakat ögonblick då jag med ena handen, och en underdimensionerad plastgaffel, försökte dissekera en sotare. Jag fick kasta maten, klämma mig emellan två väldigt närliggande byggnader och springa runt efter honom. Detta fick jag faktiskt göra två gånger. 

Uppe vid torget gick hästskjutsen. 30kr för en tur, ganska kort. Att åka bilarna kostade också 30 kronor för en runda. Även det för mycket. Vi lät bli att ta en hästtur och vandrade istället runt den lilla åkern. Den hade förvandlats till galgbacke tror jag på grund av allahelgona. En strypsnara, en yxa för dekapitering, hjul för rådbråkning och en korg med en blodig trasa och vad som skulle föreställa ett huvud i…OOOOO!!! Edgar tittade mycket på det och konstaterade att det vore synd om han inte hade ett huvud. Eller jag. Sant.



Jag blev väldigt inspirerad av de olika byggnaderna på Skansen. Framför allt kopparplåtarna, sedumtaken, den råa panelen och det kantiga stupröret.

Efter lunchen blev det terrariet.Jag inledde besöket med att fråga hur många möjliga utgångar det fanns. Just in case.

Sprängfullt med djur. Varmt, såklart, oklart om det fanns avhängningsmöjligheter. Överfull shop som man svårligen tog sig förbi utan att barnen vill handla.

Titta på alla djuren, (mest Nemo och krokodilen), klappa en orm och sedan kissa i det fria (sonen, inte jag). Jag tyckte faktiskt lite synd om djuren. Det var väldigt trångt om utrymmet. Jag tröstade mig med att de får mat utan att behöva anstränga sig. 

Fyra timmar tog besöket allt som allt, vi hann med apor om än i det mindre formatet och barnen var nöjda. Parkeringen kostade mer än 240 kronor….Men det är ju inte Skansens fel!

Summa summarum: Det är dyrt att gå på Skansen, det är dålig service, det är väldigt stängt överallt och det saknas babianer. Våfflorna och bullarna var supergoda och Skansenbutiken är fantastiskt fin (där köpte jag kokt linolja till mitt dörrprojekt)!

Förbättringsförslag: Se till att ha mer personal i de fina små husen, låt folk få betala med kort i småbutikerna, bemanna matställena och kanske sänka priset på inträdet. Ska museer vara gratis tycker jag definitivt att Skansen också ska vara det.

Nästa gång jag går på Skansen ska jag vara ihop med en annan vuxen, eller ensam. Jag ska botanisera i alla vrår, strunta i djuren som mest är tråkiga och/eller osynliga samt luktar illa. Jag ska köpa på mig en hel påse bullar, kolla in keramikverkstaden och köpa alla mina julklappar i de olika butikerna. Scenen vid Solliden tänker  jag ta reda på vem som byggt,  den är fenomenalt vacker och är det inte åt helvete för dyrt vill jag ha sådana stuprännor på huset vi ska bygga.

Och jag ska banne mig hyra en folkdräkt till julafton också. All in!