torsdag 30 oktober 2014

Bitterfittornas återkomst

Min lilla solstråle. Alltid glad och nöjd nästan. precis som mamman egentligen. I min mössa från början av 70-talet. Kan inte hitta något längre efter all städning inför visningen.


Jag måste börja med att rätta till och kommentera lite från förra inlägget. Jag skrev ganska två gånger efter varandra. Det var inte snyggt. Läser ni det igen (gud hjälpe er) så tänk synnerligen vid ena tillfället så blir det lite bättre dynamik i texten. Innehållet förblir detsamma. Sen ena parentestecknet efter klagan om makens vanliga lunk. Peta in ett sådant också. Jag inser också att det efter påhoppet på exmaken skulle passat bra med en förklaring...Det är inte antalet barn det kommer an på (utmattningen alltså) utan det faktum att man drar hela lasset själv och inte får någon uppskattning för det. Alienation kallade Marx det. Sen var det väl ett kommatecken som saknades men det skiter jag i. Ni förstår ju att jag var helt utmattad. Då försvinner stringensen. Överlevnad blir centralt och då får textbehandlingen stryka på foten.

Idag ska jag vara lite sorglösare på mitt eget sätt.





Mitt kök en vanlig morgon. Tack och lov visar en av familjemedlemmarna lite intresse för dammsugaren. Han ska bli en duktig äkta hälft har jag tänkt. Som inte tvingar sin partner att blogga för att få sinnesfrid.




1, Nödmat. Det blev det häromdagen. Nuggets från hamburgerkedjan Max. tydligen hade Allt om Mat givit dem högsta betyg. I beg to differ. Jag tycker det smakar som vilka nuggets som helst, det vill säga; det smakar nuggets.
Jag såg Jamie Oliver göra just nuggets en gång. Det var avskräckande. Icke desto mindre serverar jag mina barn detta när kraften tagit slut. För att de äter det. Tjafset kring måltiderna reduceras och mamman överlever en middag till. 
Min bror tipsade om Lidls nuggets. Jag var mycket skeptisk. Men han sa att de verkligen, verkligen var goda. Och det var de! De kändes som panerad kyckling. Han har nämligen också stora svårigheter att få i åtminstone ett barn mat.
Jag inser att nödsituationer kräver nödmat, om man måste ska man köpa Lidls nuggets. Har man frid i sinnet ska man köpa lycklig (död) kyckling. Skära köttet i lagom stora bitar. Doppa i mjöl. Knäcka ett ägg, vispa det. Doppa kycklingen en gång till, denna gång i ägg, sedan i panko. När alla dessa steg är tagna ska man fritera dem i olja. Och så han man supergoda hemmanuggets, om man nu måste lura i barn mat med frasiga brödsmulor.

2, Kvinna mot kvinna. Jag stötte återigen ihop med en motbjudande kvinna på ICA. Inledningsvis hörde jag henne småprata med mannen om hur snabbt allt hade gått idag, de var före i tidsschemat. Jag antar att de på listan över "att göra" hade, apoteket, posten, mataffären och sedan tidig middag framför dumburken... Nåväl. I kassan hamnar jag före dem. (Jag snodde mig för mitt schema var inte lika luftigt). För att spara miljö, en och femtio, inte ryggen, packade jag mina varor under vagnen. Tillgreppet krävde att jag fick snedställa den och krypa lite på golvet. Detta gjorde att kvinnan fick ta ett steg åt vänster för att komma runt. KAN NI TÄNKA ER!?! Jag stod lite i vägen för denna pensionerade kvinna och hon fick lite besvärligt att ta sig fram!?! 
Jag hade vid tillfället sällskap av min granne. Hon hade också en vagn. Ni förstår nog vidden av detta. Den äldre kvinnan stötte på väghinder och det gjorde att hennes dag kortades 1,5 sekunder. Hon var tvungen att dra en DJUP suck och titta menande.
Jag samspråkade just då med M som frågade kring nya grannarna som köpt vårt hus. Jag svarade då att de verkade VÄLDIGT TREVLIGA och att det var ju tur när det vimlar av IDIOTER överallt, som inte kan tänka och beter sig illa. Märkligt nog tycker jag att det bara är kvinnor som blir upprörda av barn i barnvagn med tillhörande mamma...kan det vara avundsjuka? Kan det vara så att ihoptorkade ovarier gör vissa kvinnor till monster?

3, Historien med den dumma kvinnan ovan fick mig kl.05.00 att tänka på ett tillfälle då jag vid en anställningsintervju blev tillfrågad om hur jag klarade att vara chef över andra kvinnor. (Läkare blir liksom chefer över arbetsgruppen dvs undersköterskor och sjuksköterskor, även om man själv har en chef i överläkaren och att vissa sjuksköterskor basar över en avdelning. Men de måste ju alltid agera på läkarens ordination liksom). 
Jag fattade inte riktigt frågan, jag har aldrig haft problem med det förut....Men ju längre jag arbetat har jag märkt att det faktiskt kan uppstå problem med just kvinnor. Män, det brukar funka finemang. Då och då stöter man på en kvinna som inte mår bra och tydligen verkar må ännu sämre när andra kvinnor är dem överordnade. Sorgligt för dem. Jag skiter i det. Min chef sa i förra veckan att jag var så bra att ha till hands, "dig kan man kasta in i vilket arbetslag som helst, det blir aldrig några problem". Och så är det nog. Jag har ingen skit på lager som jag känner för att sprida på min arbetsplats. Problem har jag hemma så det räcker. På jobbet styrs jag av andra saker. Det är väldigt bra. Och så skit hemma är det ju inte, bara för mycket arbete.

4, Jag pratade live i radion igår. Med Alexandra P, kan inte stava hennes namn och orkar inte googla. Jag hade mycket på hjärtat. Hon frågade lite saker, hade inte riktig koll på läkarsituationen men hon verkade lyssna iallafall. Det var lite pirrigt innan men det gick ganska bra. Jag hade behövt hela programtiden för att reda ut mitt ärende dock. Ring P1 är annars ganska hopplöst tycker jag. Snuttifierat och  en del folk har svårt att vara koncisa. Programledarna är fruktansvärt PK och verkar inte kunna så mycket om någonting just. Annat än att tala. Jag fick iallafall räta ut frågetecknet kring vad en allmänläkare är. Det är en läkare som är specialist i allmänmedicin. Inte någon barfotadoktor direkt från skolbänken som jag själv...Så var det med det.


Jag försöker bilda mina barn genom att läsa klassiska sagor. Jag ser att han hör mig. Tyvärr innebar det visst merarbete.


Jag ska skriva lite härliga saker på Stunder snart. Det var en del i mitt återhämtande. Jag tog en tur med näst äldsta dottern Inez till Ulvsunda. Håll utkik där!

Nu ska jag äta frukost, klä på mig och bege mig till jobbet för att vara mild och trevlig. Eller rättare sagt, rädda andra från att supa och knarka ihjäl sig. Jag ska göra mitt allra bästa, det gör jag ALLTID!!

Ha en skön fredag och kom ihåg, varannan vatten!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar