Historielöshet

Som vanligt sätts maskineriet igång av ibland oväntade saker. Idag var det P1 (vanligt här) som kickstartade mig när jag stod vid skötbordet med Tylla. Reportern pratade med en "förståsigpåare" (som jag icke vet vem det var) om pengar kort sagt. Han sade "Idag såldes hummer för 28000 kronor per kilo, vad säger det om vår tid?". Hon svarade något som jag ej helt uppfattade mer än att hon tyckte att det är bedrövligt hur en del är så rika, överflöd och bla bla bla. Hade han istället ringt upp mig (jag undrar dagligen varför inte alla ringer och frågar mig om allt!) hade jag svarat: -INGENTING! Utom att priset för lyx möjligen sjunkit dramatiskt sedan barocken. 
I Amsterdam på 1630-talet, när tulpanbubblan sprack, kostade en endaste lök av den mest eftertraktade sorten lika mycket som ett helt hus i city där. Omräknat i dagens peninngvärde skulle jag tro att det är betydligt mer än futtiga 14000kr som en stor hummer kanske kan kosta idag när hummerfisket drar igång. Och hummern går ialla fall att äta!

Jag är så sanslöst trött på att reportrar verkar vara så otroligt dåligt pålästa. Att inte kunna historia är väldigt farligt. Att inte ha sakkunskaper och ha så mycket makt som medierna, det är väldigt farligt. 
Ibland tror jag att de faktiskt bara kan intervjuteknik och eventuella källskyddsregler. Nada mas! Med undantag för vissa naturvetenskapliga journalister, kanske några få till. Att häpna över att folk vill visa hur mycket stålar de har genom att köpa en hummer för en vanlig månadslön (efter skatt, eller som för min make just nu...före skatt) det beskriver hur fantastiskt dålig koll man har på hur människor fungerar.

I årmiljoner har människan funnits till. Vi har hållit oss i små grupper. Någon har varit ledare andra följare. En har mest makt och vill showoffa med utsmyckning, målad hud, dekorerade verktyg och så vidare. När vi blev lite mer  bofasta blev bosättningen viktig. Man höll ihop i sin klan, stam eller familj och försökte gifta in sig i andra betydelsefulla släkter och roffa åt sig från de som bedömdes vara lätta byten. Så. Detta känner vi ju till alihopa. Varför förneka vår natur?
Vi är oss själv närmast, vissa är mer generösa än andra, vissa är helt gränslösa och vill hjälpa alla. 

Det är en vacker tanke att alla ska dela lika. Det bygger tyvärr på att vi ska göra våld på vår egen naturliga instinkt, att bry oss mest om oss själva och vår avkomma (vissa bryr sig inte ens om det, utan bryr sig endast om sig själva). Vi vill försäkra oss om att vår sort lever gott och länge!
I de stater där marxism testats har det inte gått så bra. Framförallt inte för den lilla människan. Företrädarna för staterna däremot har sett till att berika sig. Fidel, tidigare Sovjettoppar, Ceauscescu osv osv. 

Jag tror att ett bättre sätt att angripa rofferiet är att sätta tydliga gränser där mygel, korruption och annat skit ger straff som avskräcker sådant beteende. Sen tycker jag att när det gäller kriminella med för mycket oredovisade pengar är polisens nya grepp, att konfiskera dyra klockor, bilar och hus är väldigt bra. Snopet liksom.

Det var det om okunniga journalister som jag retar mig på. SR, ring mig om ni har mer frågor på det! Eller Frida, hon kan nog verkligen tala er tillrätta...Jag googlar mest saker jag har ett vagt minne av. (Fast denna gång råkade jag ha läst en bok just i ämnet tulpanfrossa).

Två dagar senare ligger kläderna kvar....så svårt att hasa utan armar och ben

Nu mer elände för den som orkar.

Jag tror min hjärna håller på att disintegrera. För er som inte stött på det ordet tidigare kan jag agera uppslagsverk och ge definitionen här: Upplösas. Motsatsen till integrera alltså. Min hjärna är i upplösningstillstånd!

Det märks på att jag glömmer saker, dubbelbokar, tror att jag gjort saker och har stegrad puls mest hela tiden.

Idag trodde jag att jag skulle till frisörskan vid 11. Jag hade bokat inte en utan två tider innan. Den första hade jag förlagt till 9.00 på måndagen, då jag är på jobbet. Den andra tiden bokade jag på tisdagen då jag var på Ekerö och hade ett möte i Brommaplan (som jag glömt men som exmaken upplyste om).
På förskolans dörr möts jag av en lapp att det är höstlopp inomrgon i skolan och man ska inte GLÖMMA springskor. Jag fick genast puls. Jag ska hålla en grej till i pallet.
Då dyker frisörskan upp. Jag säger: - Hej hej, vi ses vid 11. "Va?" säger hon. Jag hade inte bekräftat elvatiden och det hon föreslagit var för övrigt 10.15...need I say more?

Jag vet inte om det framgår av bilden att strykbrädan är väldigt låg. Den sänktes av mig i förra veckan för ett barns skull. Efter det strök maken en skjorta...han är betydligt mycket längre än barnet som var där innan..och längre än jag. Latare också tydligen!

Vid sex imorse ringde jag en elektriker som hör och häpna svarade!?!. Han skulle kunna komma måndag klockan 15 nästa vecka. Jag kom ihåg att jag jobbade. Maken lovade ta emot. Jag släpper den bollen här. Jag kommer INTE påminna om detta. Min hjärna är för lös.

Nu ska en almanacka i PAPPER inhandlas. Den ska hänga mitt på köksväggen och gud nåde den som inte använder den för att boka in allt som ska göras. 
Nu måste jag ha paus. Väldigt mycket paus. 

Förra veckan stod en kopp vid min arbetsplats. Den tog jag snällt till köket. I måndags stod där två. I hyllan stod ytterligare en...Nu ska vi se hur många koppar som behövs på fönsterbrädan för att han ska ta dem till köket...På måndag nästa vecka vet vi mer.

Hasta la vista!