Allt du inte vill veta om din graviditet.....och lite till

Inspiration kommer ofta när man som minst anar det. Idag var det via Instagram. Såg en text där som en känd person ripoffat från en annan känd person. Modigt av den förra kan jag tycka i detta lilla land där alla snart vet allt om alla och det mediala utbudet är ganska litet.

Nåväl det hela handlade om en gravidbok. Jag har själv ingen sådan, fick Ett barn blir till av Lennart Nilsson när det begav sig och det har räckt gott för mig. Nu kanske jag är dryg, jag är ju läkare och har mer kunskaper i ämnet än gemene man, men jag har alltid litat till biologin och varit trygg med det.

Jag har genom-lev t/-lidit sex graviditeter och lika många förlossningar. Alla av olika kvalitet. Det jag saknat är nog inte information om antibristningsolja utan snarare saklig, torr information om what not to do och worst case scenario...sån e jag! Jag tycker inte om den här sockersöta bilden av den väntande mamman och allt snack med magen. Det är tvärtom ganska stressande för somliga att ständigt få läsa om detta. För alla känner inte för att prata med magen och det behövs heller inte. Jag tycker snarast att det är skönt att hålla lite distans så ifall det värsta händer. Det lät väl fruktansvärt för alla...men faktum är att ju mer bilder du skapar i huvudet desto mer sorg blir det om det går illa. Anknytning till barnet får du ju tid till efter att det tittat ut!
Jag vill veta när något är farligt eller hotar att bli det, inget annat. Av den anledningen och erfarenhet av förlossningar har jag aldrig skrivit något sk förlossningsbrev/önskemål. Jag vill att barnet ska komma ut på ett säkert sätt för mig och barnet, punkt slut. 
Hoppa över platsblomman och svenska flaggan också för min del, jag har dig hellre i rummet när jag krystar...


Det känns spontant lockande att skriva en bok om allt det trista men helt normala som händer när man väntar och får barn. Min andra tanke är, vem vill ge ut den? Ingen antagligen för jag uppfattar det som att hela samhället är helt upptaget av att skyffla allt obehag under mattan och nästan skämmas för helt normala saker. Att få baby blues har ju uppmärksammats sedan slutet av 90-talet. När tre senaste barnen fötts har t o m pappans psykiska hälsa varit i fokus!!! (Hoppas inte detta gör att morsorna glöms bort).


Jag har väl inte egentligen haft svåra graviditeter i den meningen att det varit fara för mig eller bebisarna men jag har inte varit på topp..

Efter första barnet fick jag själv upptäcka avslaget. Det hade jag inte fått höra ett ord om! Trist var det också, och tog tid att bli av med. Jag rasade i vikt , 28kg på två och en halv månad, jag blev tillsagd att vara glad åt mitt friska barn och amma vidare....början till slutet.
Jag har varit utmattad (barn ett och tre), funderat på att kasta ut bebisen genom fönstret (barn ett), foglossning from hell (barn tre, fyra och fem), ferritinbrist, migrän, gastrit, ödem, psykotisk av lustgas, klipp, sugklocka, blåa barn och kanske lite till som jag valt att förtränga.

Jag har fött med och utan bedövning, med rekommenderas. Den totala upplevelsen av förlossning i Stockholm är.....låt bli! Ta semester innan och föd på ett annat sjukhus med katastrofberedskap!

Så har ni några frågor om er graviditet eller tiden efter skriv så svarar jag efter bästa förmåga! 
Under tiden skriver jag boken:  Allt du inte vill veta om din graviditet...och lite till. En bok olämplig för känsliga magar!

Jag svarar inte som kanske framgått på vilket märke av gravidolja du ska välja för det finns ingen som hjälper mot bristningar, det har med din hud att göra!


Ett sista ord på vägen...om barnmorskan säger att du inte ska krysta..LYD!!!

Nu ska jag amma!

A