torsdag 11 september 2014

Höst

Dagens skörd. funderade på detta med att inte gilla vinter och mörker...Jag kanske bara har 40-45 säsonger kvar av detta innan jag dör....kanske bäst att bara gilla läget?




Ni kanske har märkt att jag flyttat fokus bort från min omedelbara närhet på senaste tiden. Men två par sockor senaste två dagarna för mig tillbaka till navelplanet. Idag var första dagen på väldigt länge som min man var ledig. Då åker han och fiskar med en kompis. 

För att göra detta lite lättare att smälta väljer jag att ta nya stilgrepp. Jag leker att jag är min man.

Åh, vad jobbigt det har varit att jobba. Sena kvällar, köpemat, massor med andra vuxna människor som jag ska prata och umgås med. Restider till och från arbetet och så har jag ju inte fått sova så mycket heller. Anna är gnällig också, hon tjatar om sitt diskbråck och försöker hela tiden få mig att plocka skit från golvet. Barnen har jag ju knappt fått träffa heller för de sover när jag kommer hem. Enda kontakten är på morgonen när jag hjälper frun att klä på dem. 
Idag är första lediga dagen. Då ska jag vara med en av mina bästa vänner. Han ska ta mig med på en fisketur. Vi ska vara borta hela dagen och komma hem så sent Anna tillåter. Jag hade hoppats att hon skulle komma och hämta upp mig vid sjön så att min kompis slapp skjutsa mig hela vägen hem. Jag tänkte att det kanske var bra för henne att komma ut lite och så kanske barnen somnar efter maten. En win win situation alltså. Men hon tyckte inte det. Påstod att det var för tungt att lasta in i bilen och att lilla tjejtrasan numera skriker så mycket i bilen. Det har inte jag märkt av iallafall....?

Men OK han får skjutsa hem mig. Och sen ska jag sova för jag är så himla trött av allt nytt på jobbet. 


Här är jag när jag leker med min dott (som Tage skulle sagt).

Jag fick beröm sista dagen på jobbet i utvärderingen. Jag är lyhörd, förstår mig på folk, kan sätta mig in i andras situationer och så. Min förre handledare sa samma sak, ville att jag skulle söka en ledig tjänst hos dem redan nu. Skitkul! Anna tyckte också att det var en bra idé för det skulle innebära kontrorstider och det passade HENNE!?! Men jag ska väl söka då. Fast jag hann inte skriva en ansökan idag, jag skulle ju ut och fiska. 
Anna lovade hjälpa mig ikväll när jag kom hem, hon är bra på sånt...att skriva alltså. Fast oftast skriver hon dåliga grejer om mig...påstår att jag inte hjälper till hemma och så...Hänger ut mig liksom. 
Jag ska fan börja skriva om henne. Hon är så himla irriterande ibland. Tjatade både igår och idag om strumpor jag påstås ha släppt på golvet. Det har jag verkligen inte gjort. De har ramlat ned från sängen där jag lade dem. Det kan väl inte vara mitt fel?
Och det var förresten inte samma strumpor utan två olika par de båda dagarna. Nuff said!

Och idag när jag letade efter mina badbyxor och polaren stod bredvid, då gick hon på om att jag borde veta vad mina egna grejer är. Jag fattar inte, hon VET ju var allt ligger, det verkar ju helt ologiskt att inte fråga! Det går ju snabbare för oss båda för jag hittar ju aldrig och då måste hon ändå leta fram mina grejer...jävligt krånglig är hon faktiskt. (Men hon lagar bra mat, och ibland gör hon skitmycket matlåda åt mig, eller köper sig fri med mat från Gooh (det kan väl vara OK då och då); den är god men det är lite för lite i...måste plussa på med kvarg.)
När jag stod där och letade, fast hon visste var grejerna är, hittar jag ändå brallorna och gör en ansats att gå. "APP APP APP" hör man då,"lägg tillbaka locket". OK det kan jag väl göra, fast det satt inte helt på innan. Och sen "APP APP APP" plocka upp handdukarna du lade på golvet för att kunna lyfta på locket och leta".  Jag framstår ju som hunsad, en toffel som gör som jag blir tillsagd. Det gör jag ju inte alls! 
Fan, det ska verkligen bli skönt att åka ut och fiska lite. Jag undrar vad det blir till middag.


Nu är jag tillbaka, MOI, Anna. Hon den allvetande som har röntgensyn och ser rakt igenom väggar och byråer, jag som vet var fan alla grejer ligger. Vad tror ni? Tror ni att det blir uppskattat?

Jag har kallnat kan man säga. Från mitten av bröstryggen och ned i tårna är jag kall, nerverna som registrerar där har tagit en klämdag kan man säga, eller klämmånad. Hoppas att de på sikt får lite avlastning och kommer tillbaka till mig. jag hoppas att maken får dagtjänst för min rygg tål inte detta slit.

Jag tog min vanliga skogspromenad med barnvagnen idag. Då får jag lite luft i hjärnan. Jag kan glo på svamp. titta på dagisbarn som matar myror och så. det enda som stör är att de tre parkbänkarna på den lilla tren, de med tillhörande soppelle ser så grisiga ut. Uppenbarligen är detta på kvällar och nätter samlingsplats för de som inte kan röka och kröka hemma. I skydd av skogen och mörkret kan de dricka öl, röka omåttliga mängder cigaretter och sedan sprida skräpet runtom bänken. Det faktum att det finns en sopkorg verkar gå dem förbi. Eller så är de för berusade för att pricka den. På första anhalten låg säkert 200 fimpar runtom sittplatsen. Vid nästa låg blåa ölburkar utspridda och vid den sista hade vederbörande finfördelat alla upprökta cigarettpaket. En finfördelning värdig vilken omedicinerad hyperaktiv femåring som helst. Detta tog lite udden av den för övrigt avkopplande promenaden.

Nu hör, jag håller på att förvandlas till en gnällkärring. 

Jag försöker alltid vara konstruktiv i min kritik och avseende nedskräpning håller jag med min vän Staffan att Mulleskolan borde komma tillbaka. Vi borde lära våra barn om naturen och hur man beter sig i den. och det NU! För nedskräpningen häromkring börjar verkligen bli ett problem. Jag plockar och plockar men man ledsnar till slut. 



Mer kreativ än så här blir jag nog inte idag. 

#nyastilgrepp #makentalar #röntgensyn #appappapp #gnällkärring #nuffsaid

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar