Leva ut

Jag instagrammar på Grand Hotels SPA. Friday tar bilden. 


Jag har fått gå på SPA, det låter kanske som om maken är ett kontrollfreak som inte släpper ut mig. Så är inte fallet. Vi är lite symboliska. Vi gillar att vara tillsammans och att vara hemma med våra barn. (Fast ibland vill vi bara vara tillsammans hemma och skicka barnen på enkel resa till Långtbortistan, enkelbiljett). Igår hade jag tjejmiddag. Maken höll sig undan med de tre små och vi hade väldigt trevligt. fyra läkare varav jag är den enda som ej fått chansen att bli legitimerad...bittert. JÄTTEBITTERT! Men tre av oss har siktet inställt på Psyk och den fjärde primärvård. Jag tyckte nästan synd om henne så mycket psyksnack som det blev. Egentligen trodde jag att även hon skulle välja detta, hon har en naturlig "psykbegåvning" och det behövs verkligen fler sköna psykiatriker som vi!!!;))))

Förberedelser är allt för en mamma i farten. Det blev involtini efter Nigella Lawsons recept. Supergott!

Strax innan gästerna kom hände något som hotade hela tillställningen. Och här är ännu ett uppslag till en film om mitt liv till Felix...när ska han ringa?
Frank älskar julmust. Igår fick han en flaska som han satte sig framför tvn med. Några minuter senare kommer han illvrålande upp i köket. Han är helt hysterisk, panik i ögonen. Han skriker att han har ont i magen. Jävlar, tänker jag, han är magsjuk. Vi måste ställa in. (Detta var fem minuter innan första gästen kom). Jag tar honom med till toaletten. Han gallskriker och stampar med fötterna i golvet och är som sagt helt hysterisk. Jag försöker tala lugnt och frågar om han vill kräkas? NEEEEEJ jag vill inte kräkas, skriker han och stampar med fötterna mot kakelgolvet. Han är som förbytt. OK, säger jag. Vill du gå på toa? NEEEEEEJ! JAG VILL INTE FINNAS!!! Stamp, stamp, skrik, skrik. Jag lyfter upp honom på toan men han bara vrålar. AAAAAJ!
Jag ber maken hämta något att kräkas i så han kan sitta ned på toan men kunna spy någon annanstans än rakt ut på golvet. Han är kallsvettig och jag känner det lilla hjärtat banka hårt och fort. Jag håller skålen framför honom och efter en stund kommer en mycket lång och ljudlig...rap. Jag och maken gapskrattar då, på ett fint sätt. Vi skrattade lite hela tiden för situationen var helt absurd. När rappen är klar säger han: Jag vill sova. Han gick upp, bäddades ned och jag klappade honom över pannan tills han somnade. 

Under tiden är maken på undervåningen med T och E. E har lite svårt att känna när han måste gå på toan. Vi frågar och frågar men det är aldrig rätt tillfälle att gå... Medan vi höll på med F hade han kissat på sig lite lagom. Maken säger åt honom att han måste byta byxor för snart kommer mammas gäster. Då säger den lille grabben: Nej, det här är min grej! 


Ikväll ska vi få proffsbarnvakt och gå på middag själva. Det var nog minst ett halvår sedan vi gjorde något sådant. Vi ska tillbaka till stället vi gifte oss på, det är magiskt vackert där. De bilderna kommer senare.

Helt plötsligt har jag tre dagar i rad (snart) fått göra vuxensaker, jag känner mig väldigt lyckligt lottad. 

Jag följer en blogg som heter Superquinnan. Idag skriver hon om att man ger upp sin egentid när man skaffar barn. Och så ska det vara. Jag håller med henne precis. Man flyttas från brännpunkten till periferin. Självklart kan man inte fortsätta leva som innan man hade barn, då skulle man avstått barn tycker jag för att sticka ut hakan lite. Men hon skrev det så bra så jag tycker ni ska läsa hennes kärnfulla text om detta istället! 

Nu är maken på en obligatorisk lunch med jobbet. Hans praktik är klar och han ska på allvar ut i arbetslivet. Det ska bli fantastiskt. Äntligen lite ordning på arbetstider, dubbla lönen nästan och kanske han kan ta semester??? 

Han ska få champagne ikväll, det vet han inte om. Kanske en massage också för han är världens härligaste man. Jag förstår det mer och mer. Vi har det, trots alla mina synpunkter på hans oförmåga att vara exakt som jag vill, fantastiskt bra ihop och älskar varandra. Snygg e han också, bara en sån sak!

En mycket kladdig telefon. Det är tiramisu och snor.

Under tiden jag skrivit detta har tylls varit i öppna spisen sju gånger. Därför har jag datorn placerad på spiselkransen. Då blir det lite lättare att ha koll, och lyfta bort henne. Ibland får hon låna min iPhone...det blir ofta inte bra. Hon suger på den och nu har jag stora svårigheter att höra vad folk säger. Jag ska leta efter mina lurar, vilken dag som helst nu.