torsdag 22 januari 2015

Lysistrates samlade städtips


Görvälns naturreservat i vinterskrud

Idag ruttnade jag rejält på maken. I flera dagar har jag försökt få honom att tömma en stor gjutjärnsgryta med två kycklingskrov. Han hade glömt den framme (trots upprepade påminnelser att ställa den ute på balkongen) varför jag inte kunde göra soppa på dem dagen efter. Därför ansåg jag att han åtminstone kunde diska ur den. Det tog tre hela dagar att få den diskad. Två hela kycklingar rymmer den och upptar halva spisen.

Igår orkade jag inte laga mat så det blev hämtmat. Alla plockar undan (det kan hända att jag tog något åt barnen, rätt ska vara rätt) utom maken. Jag har nu under dagen fotat och lagt upp bilder både på Instagram och Facebook där jag motiverar mig själv i att låta den stå, inte tjata om att han tar bort den utan bara invänta att det görs. Detta genererade en uppsjö kommentarer. Många delade min frustration. Det kom massor med förslag på strategier i uppfostrande syfte.



Själva upprinnelsen, den förhatliga matlådan


Jag tänkte att det var anmärkningsvärt många som upplever samma situation. Många av mina vänner är väldigt högutbildade och arbetar mycket (även om man inte är det eller gör det tycker jag att det är helt fel att kvinnor ska bära även sin mans skit, ingen elitism där således) ändå kan de inte vara jämställda hemma. 

Jag har använt många strategier redan här hemma. Samtliga har misslyckats. Läs gärna tidigare inlägget "Les jeux sont faites" ett av de roligare inläggen på temat. 

All uppmärksamhet kring detta sporrade mig att skriva ned olika handfasta tips på hur man kan göra för att väcka partnern till insikt. För en kollega i psyksvängen föreslog jag att vi helt sonika skulle forska på detta. Seriöst alltså. Ta reda på vad fan det är som fattas män, eller om det är OSS det är fel på som inte tål kalsonger i handfatet och strumpor bakom elementen. 

Jag tänker mig både bestraffning, morötter, motiverande samtal och belöning. Tyvärr har jag bara en man att testa på så det blir inte evidensbaserat så som man skulle önska i den bästa av världar. Men det är en pilotstudie jag sätter igång som kanske, om alla ansluter, kan leda till en verklig studie.

Ni som följer mig vet redan att gifta kvinnor lever KORTARE än ensamlevande. Gifta män å andra sidan har HÖGRE medellivslängd än ogifta. Bara där fattar man att något är fel. Giftermål är skadligt för kvinnors hälsa! Visserligen kan våld mot kvinnor säkerligen vara en del i detta men jag vägrar att tro att alla ohälsotalen som Försäkringskassan redovisar beror på att kvinnor med barn får mer stryk än utan i en relation. Vi har i snitt 30% av männens muskelmassa och styrka. Bara detta borde väl tala för att vi skulle göra 30% mindre än de?

Medan jag skriver detta lyssnar jag som vanligt på P1. De talar om kvinnor som löper (alltså springer, inget annat). Det visar sig att kvinnor i början av joggingeran blev mobbade, läkare uttalade sig om att livmodern skulle åka ut osv osv. Vilket jävla svammel! Och de flesta lopp för kvinnor kantades av rosa saker, betoning på hur härligt det var att springa och på olika sätt försökte linda in det i FLUFF FLUFF. Visst, rimligen skulle kvinnor ju springa kortare Maraton än män, likväl klarar vi det (inte jag då som hatar att springa om jag inte är jagad) och det visar väl att vi har den där viljan av stål att under jävligt lång tid utsätta oss för lidande innan vi ser rött. Tiden är kommen för mig. Jag har sprungit klart mitt Maraton. Nu ska jag bli jämställd so help me Mammon!

Tillvägagångssätt. Prova varje förslag i tre veckor. Utvärdera. 

1) Vägra plocka, tvätta eller städa sådant som du ej själv ställt till med. Låt disken hopa sig, smutstvätten komposteras och vägra tvätta annat än din egen tvätt. (Detta har gjorts här utan nämnvärd effekt annat än att jag blir nervös och i slutändan ger upp. Kanske man måste härda ut mer än tre veckor för att nå effekt. Som det är nu har jag gömt rena kalsonger under min sida sängen, han har ännu ej saknat dem vilket i sig är oroande men kanske mest är ett tecken på att han har för många kalsonger).



Min sida sängen



2) Plocka bort störande föremål och lägg dem på antingen generande ställen, i portföljen,  i innerfickan,  i skorna eller  i/på huvudbonaden. (Detta har jag prövat utan önskad effekt. Maken har redan egen skit överallt i sina persedlar så den ökade mängden försvann i befintlig röra).

3) Uppmuntra de små framsteg som görs, bekräfta honom med: Åh, vad duktig du är, eller Men, älskling vad du kan! Är man riktigt lömsk och kunnig i härskarteknik kan man säga: Men du som är så fantastisk, du kanske kan hjälpa mig med ett problem jag inte klarar av; den här tvättmaskinen ääääär så komplicerad, jag tror det behövs en MAAAAAN till detta. 
Även om man som jag sitter på åtta års högskolepoäng känns detta väldigt lockande. Positivitet, om än med ond avsikt, brukar folk gå på.

4) Sexvägra tills förändring sker. (Detta kan initialt väcka vrede men med en tydlig instruktion i hur man kan bidra till hemarbetet tror jag ändå att detta är den mest effektiva vägen framåt. Morötter brukar vara bäst).


 Jo, jag vet att det finns män som faktiskt hjälper till hemma, jag vet att kvinnor kan vara slöa och inte städsamma, men den överväldigande majoriteten faller ändå in i min klagosång och all statistik visar att kvinnor drar tyngsta lasset hemma. Statistik ljuger aldrig!

Kommentera gärna hur ni lyckats/misslyckats och vilka andra knep som finns att tillgå. Det kanske kan mynna ut i en bok!?!

Som Min kollega Nina sa en gång i en liknande diskussion Lysistrate FTW!











3 kommentarer:

  1. Hej!

    Passa på och tävla inne hos mig , du hittar tävlingen här

    http://lifeofjohanna.se/2015/january/tavling-i-samarbete-med-lugna-lyktan.html

    Ber om ursäkt om du inte gillar tävlingstips!

    SvaraRadera
  2. Hej Anna och tack för en fantastisk blogg.
    Jag är lyckligt gift sedan tre år. Jag och min partner har massa fantastiska barn och jag saknar henne varje gång vi är ifrån varandra. Även om det bara är under dagen då vi måste jobba. Nu är det så att hon har börjat sexvägra och jag vet inte varför. Jag tror att hon kanske har hittat någon annan. Min misstanke började när jag insåg att mina kalsonger började försvinna. Brukar kvinnor ge bort sin partners underkläder till den nya? Snälla hjälp mig. Med vänlig hälsning, Kalsonglös man.

    SvaraRadera