fredag 13 juni 2014

Hukar mig, rädd för hälsovårdsmyndigheten




Jag sitter i kokosflingorna och skriver. Edgar hällde igår ut det som var kvar efter att vi rullat chokladbollar och jag är ju på strejk. Hade tänkt följa plan 1A, dvs. inte skriva och lägga upp något mer inlägg förrän söndag. Men dagens inspiration pockar på. 

När man blir förälder märker man ganska snabbt att ens syn på renlighet förändras. De dagliga eller varannandagliga duscharna förvandlas lätt till veckodusch. Man inhandlar torrschampo, tvättar kläder med våtservetter några gånger innan de hamnar i tvättkorgen. Klädbytena styrs av tillgång på rena kläder.

När min första dotter kom torkade och torkade jag henne. Gillar inte kladd. Jag tvättade ofantliga mängder och köpte nytt för att den lilla kräkfian skulle vara ren. Det har jag lugnat mig med nu. Jag byter när det är absolut nödvändigt numera. Fast kanske jag ska passa på och byta oftare nu när maken är tvättfuhrer...Till min stora förvåning hade min kompis M en unge som om möjligt kräktes ännu mer. Hon hade ett mycket mer avspänt förhållande till kräks, bebiskräks alltså.
Jag minns en gång när vi skulle till stan ihop. Precis när vi möts kräks han över hennes axel så det rinner hela vägen ned på hennes skor. Vi fortsätter gå mot bussen. Att man har en en och en halv meters kräksträng på baksidan av kroppen räknas inte. Vi skulle leka lattemorsor, inget skulle stoppa oss.

Man märker också att man accepterar lite mer BO. Man luktar lite surt hela tiden och inte förrän det är riktigt illa tar man den där duschen. Jag fick ett otroligt sug efter ostbågar för några veckor sedan. Åt dem i sängen medan jag såg på TV. Dagen efter hittar jag ostbågsfnas i bhn men hann inte sanera förrän ytterligare någon dag senare, lite ostbåge har väl ingen dött av!?! Det är ju inte så att jag inte vill vara ren och fräsch, det är tidsbristen det kommer an på. Sex barn och man kräver sin kvinna. Jag har tänkt skriva till kungen och be om ytterligare fyra timmar om dygnet. 28, det är nog vad jag skulle behöva för att klara biffen.

Långsamt tänjer man gränserna för vad som är acceptabelt. Jag bara hoppas att min näsa inte vänjer sig så mycket att jag inte märker när botten är nådd. Än så länge känner jag mig trygg, ingen har klagat iallafall....
Jag fick en stund över för att åka till IKEA och handla. I bilen märker jag av lite kräksdoft...jag sniffar på tröjan, nej den var det inte. Jackan..Ja, det är jackan. Fast jag kan inte ta av den för på bröstet har Tylla smetat ned mig med majskrokar. Majskrokar har en märklig konsistens och har de gjort en vända in i munnen smälter de och stelnar som cement. Jackan hamnade i tvätten så fort jag kom hem, tröjan måste jag slipa.

När Inez var åtta månader hälsade jag och M på H som då bodde i Amsterdam. Vi skulle glassa runt lite och äta ute. Härligt. Vi hamnar på en asiatisk krog och beställer. Vi snackar skit, minnen och skrattar. Inez ser ansträngd ut. Det blir till att byta. 
I Amsterdam är det trångt om saligheten. Husen är smala och trånga, gärna i flera våningar. Toaletten låg en trappa upp. Jag bär dit ungen och skötväskan. På andra sidan toalettdörren finns världens minsta mugg. Ett handfat stort som en iPad. Jag blir lite häpen och kollar ut i korridoren om det eventuellt finns någon skylt med ett skötbord på. NIX. 
Jag tänker att det ska nog gå bra, jag får hålla henne under kranen. Inez vägde 4,7kg när hon föddes. Så åtta månader senare har man en rejäl klump att hantera. Hon gillar dock ej vatten denna kväll och börjar skruva sig. Hon blir till slut ren och får nya kläder på. Jag stapplar ut, helt genomsvettig av ansträngningen. Då känner jag att det fortfarande luktar skumt. Jag tittar på lillan men det är inte hon. Jag tittar på mig. Det är jag! Hela magen är senapsgul-grön. Snabbt knäpper jag jeansjackan och fortsätter ned mot middagen som väntar.

Min farbror kom förbi oanmäld idag. Han släpps in av 5-åringen och tvekar lite i hallen, ska han ta av sig skorna? Nej för all del, sa jag. Det är så smutsigt ändå. -Jag vill ju inte bli skitig på strumporna säger han. !
Han hade snurrat till det med sin HTC-telefon och hoppades att jag som är nästan 40 år yngre skulle kunna fixa det åt honom. Jag har en iPhone...HTC-vad är det?
Fanny, min 17-åring var hemma. Hon är som sin far, tekniskt begåvad. Hon var till och med pedagogisk när hon visade 30-talisten hur man gjorde. Inte ett dugg hånfull. Allt gick bra.

Så jag har alltså ett hem som folk inte vill beträda utan skor. Det är ett lågvattenmärke även i min bok. Maken har ikväll bjudit hem sin ungkarlskompis. Han sa inte ett ord om detta. Nu sitter de och garvar i köket. De är ungkarlar båda två tänker jag. 
Jag ser ingen ljusning i horisonten heller, det kan ju hända att ljuset i tunneln är ett tåg som kommer emot en... Städerskan jag anlitade häromsistens var inte någon succé heller. Hon har högre lön än vad jag själv har och jag fick gå efter och torka. 

I helgen kanske det blir lite tid för städning, jag hoppas innerligt det för annars kanske huset måste stängas för allmänheten helt pga sanitär olägenhet. Jo jag kanske ska tillägga att ingen av mina familjemedlemmar har några som helst problem med detta så det kanske faktiskt bara är jag som är galen.

#städbrist #tidsbrist #sanitet #småbarnsliv #hushållerskasökes #HTC #hjälp!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar