måndag 21 juli 2014

Ett inlägg hur tungt som helst

Idag blir det moralkaka. Känner mig lite nedstämd. 

Svenskens, och för all del människans, förhållande till rusmedel är ett problem.
Jag tänker oftare och oftare på hur svårt vi har att hålla ordning på verkligheten. Att kunna orka titta på vad som sker omkring oss och vår oförmåga att se orsak och verkan.
När man ser en skitig knarkare eller en nedkissad sk A-lagare på stadens torg väcker det känslor. Å ena sidan tycker man kanske att det är obehagligt och går en omväg. Rädd att bli påhoppad, nedskitad eller kanske rånad? I mitt fall kan jag ärligt säga att ryggmärgsreaktionen, att vara på sin vakt, långsamt förändrats. Jag ser barnet. Och det är ännu värre. Jag ser ett litet glömt barn som fått ligga timmar i bajsiga blöjor medan mamma och/eller pappa legat utslagna på golvet eller ännu värre tagit sig iväg på fest någon annanstans.  Några jag träffat super i månader, hejdlöst, allt som finns inklusive T-röd för de vill vara medvetslösa...för att inte må så dåligt. 
En kille jag träffade några gånger kom in flera gånger i rad till akuten. På söndagen hade han druckit T-röd. Jag frågade varför han gjorde så mot sig själv. Han tittade på mig och sa, -Det är söndag. Jag fattade först inte men sen insåg jag att bolaget är ju stängt och något måste han dricka. Att bunkra upp hjälpte honom inte för han drack tills allt var slut och han svimmade av.
Jag har hört och sett en massa sådan skit på jobbet.

Det finns också barn som levt i på ytan ordentliga familjer där man går i kyrkan och är helig och sedan med gud som vittne slår sina barn sönder och samman för att få dem att lyda och bli gudfruktiga. Jag hörde ett otäckt program på radion om mormonernas barn som blir utstötta om de avviker och/eller vill släppa tron. Fast först ska de omvändas, lyckas inte det är det dörren, bakdörren så att inte någon ska skämmas. 

Det finns de som blivit slagna och sedan fortsätter att slå sina barn som sedan fortsätter slå sina barn och där har vi det. Arvssynd.
Allt handlar om arv och hur man tar livet. Om man har kraft och förmåga att bryta dåliga mönster. Alla som blivit slagna slår inte sina egna barn men det krävs en insikt om att detta är fel. När man når den insikten anar jag att man ser på sin egen plågoande på ett nytt sätt. Man vill inte bli sådan. Det måste vara oerhört svårt att leva med detta och jag finner ett slags beundran för alla som fortfarande väljer livet efter detta. Jag har svårt att sätta mig in i vad det innebär att inte känna kärlek från sina föräldrar.

Nyss var vi på förskolan för samtal kring våra två pojkar. Fröken berättade att hon hela helgen plågats av ett Youtubeklipp av en mamma som slår och slår sin 8 mån bebis....Jag fick kräkkänslor. Jag mådde ärligt talat illa i flera dagar. Nu skriver jag om det för att kunna släppa det för alltid.

Ett barn som blir slaget tappar allt. Tyvärr inte kärleken till sina föräldrar. De förstår ju bara att de inte är värda att älska, de förstår inte varför mamma inte skyddade dem. De hittar ett sätt att dämpa ångesten. Alkohol och narkotika dämpar ångest. Mat också, och att handla för mycket och att i princip göra vad som helst i excess. Man blir beroende. Hög på livet kan man bara bli om man älskar sig själv och människorna man har runt omkring sig.

En gång på jobbet har jag fått säga nog nu, jag orkar inte höra detta. Det var en ung kvinna och jag sa åt henne att hon skulle skriva en bok. Att folk måste få höra hennes historia så att det aldrig skulle kunna hända igen. Jag var riktigt allvarlig. Hon skrattade åt mig och tyckte jag var för kul! Hon hade inte skrattat sedan hon var fem och hennes pappa sparkat ut hennes framtänder när hon grät efter att han just brutit hennes arm. Det vet jag inte om det var sant men så sade hon. Den historien hon berättade kommer aldrig skrivas ned. Hon var rädd för att bli utstött ur familjen.

Om någonting här i världen är viktigt är det att älska sina barn och visa det på ett sätt som barn förstår. Genom kärlek och respekt. Som Astrid Lindgren sade, ge barn kärlek, kärlek och kärlek så kommer folkvettet av sig själv. Mitt nya mantra.
Att tro att man ger sitt barn en bra uppfostran genom att bestraffa fysiskt, eller för den delen psykiskt....det är fel. Det är fegt och idéfattigt och det leder till att världen inte blir en bättre plats någonsin. Om man har problem med att barnen inte gör som man vill eller gör galna saker man inte hanterar ska man be om hjälp. 

Man ska reagera när man ser någon vara dum mot ett barn, man ska larma om folk är för fulla eller påtända ihop med barn, man ska orka se att ett barn är skitigt och hungrigt måndag morgon på förskolan eller i skolan. Det betyder något. Man ska också behandla utslagna med respekt för vi har ingen aning om deras bakgrund och känns det svårt, tänk att du ser ett bortglömt barn.
Jag önskar också att droger och alkohol skulle försvinna för evigt. Man kan göra förfärliga saker när man är påverkad och den till en början goda effekten på ens själsliga mående kommer förr eller senare bli källan till ännu mer olycka. Knark är bajs och alla som vill luckra upp lagstiftningen kring detta borde ta sig en tur till en beroende- eller psykakut i vilken stad som helst i världen, gärna ihop med Filippa Reinfeldt så kanske de tänker om...


#tragik #farailla #barn #misär #sorgsen #drogliberaler #knarkärbajs

6 kommentarer:

  1. Det här var tungt och eländigt och värt att fundera över hela dagen. Jag arbetar i skolan (är textillärare) sedan 30 år och där ser vi mer nu (och anmäler) än vad jag gjorde i starten. Jag har haft elever som berättat om övergrepp och övervåld av olika slag och det har jag fört vidare till klassläraren. Flera gånger blev inte eleven trodd och det blev ingen förändring. Idag finns det en anmälningsplikt som är en skyldighet mot barnen. Jag brukar tänka på de där mellanstadiebarnen under 80-talet som bara gled genom fingrarna och skäms. Det var verkligen inte bättre förr! Här hemma brukar vi prata om det lotteri man föds till och att alla minsann inte får vinsterna. Det här ska jag tänka och prata om idag medan vi gör iordning för att fira vår 20-åring i morgon.

    SvaraRadera
  2. Till er som jag vet har läst detta, bra jobbat. jag vet att det är tungt och trist men ni klarade det! Och till dig Boel, det är alltid fel människor som skäms. Sluta med det bums! Att man talar om det är gott nog. Att du reagerat i en omvärld som inte bryr sig utan bara, som jag skrivit om tidigare, bryr sig om rödvinet och tvn det måste man ändå anse är fantastiskt. Jag anmäler och anmäler på jobbet. Då har jag gjort min plikt och kan leva med mig själv. Att det sedan går snett på Socialkontoret, det är inte mitt ansvar. Tar man så stort ansvar måste man nog snart ha egen hjälp. På badstranden för en dryg vecka sedan såg jag en mamma som var lite udda. Hon hade en stor hund som var vild. En ca 1,5 åring sov i en vagn. Bryskt kläddes det sovande barnet av och i princip kastades i vattnet. Hunden var som galen och nosade på alla småbarn omrking välte till slut vagnen.
    Då tog jag tag i saken, gick fram och påpekade att hennes hund skrämde barnen. Jag fotade henne och skickade vidare till BVC. Hon behövde hjälp i föräldrarollen helt klart. Fast först tyckte jag att jag gjorde fel. Jag borde frågat om hon behövde hjälp. Nu kanske det blev ännu värre för barnet som inte ens fick bada....Många såg på...en mycket trevlig kvinna kom fram och sa att hon tyckte jag gjort rätt. En HEL STRAND med människor...Jag hoppas fler gjorde som jag och inte bara tänkte "vilken knäppskalle" Jag tänker då och då på den lilla ungen, hur har hon det hemma när ingen ser? Mamman verkade inte elak men hon verkade inte ha förmågan att se barnets behov. Hon kanske redan var uppfångad så att säga av BVC, säkert. Men för min egen sinnesfrids skull var jag tvungen att göra något.
    Jag ska bilda nytt parti tror jag. Du får bli min kulturminister med särskilt ansvar för handarbete och slöjd. Låter det bra? ;)

    SvaraRadera
  3. Nyss ringde BVC, de ville ha bilden igen. Socialtjänsten hade inte velat se den...Då undrar man vad man ska med dem till...Suck! Men BVC de kan nog få till något. Socialtjänsten är full av inkompetenta personer och dessutom sitter de med all mak. Ännu större SUCK!

    SvaraRadera
  4. Be the bitch you are! har vi som valspråk i vårt arbetsrum och det peppar oss i vardagen. Vi är väldigt snälla också! Bra gjort Anna! Det är ordning med dig!

    SvaraRadera
  5. Jag försöker Boel, men jag svär på min mamma, det är ingen lek att tjafsa med soc!

    Jag tar till mig ert motto...funkar det bra även med män i rummet?
    A

    SvaraRadera
  6. Ärligt talat så har jag inte ens tänkt tanken att det inte skulle funka att säga "Be the bitch you are!" när arbetslagets ende man är med. Vi använder det bara när det behövs i peppningssyfte när någon är lite låg. För mig är det positivt men jag har inte så mycket erfarenhet av uttrycket som skällsord. Jag gjorde ett sådant där populärt sk test på FB om vilken kvinnotyp jag är och det blev att jag är en "krävande kvinna"! Det tyckte jag också var positivt! De största kraven ställer jag dock på mig själv, hoppas jag. Sedär, ytterligare något att prata med 20-åringen om! Ord och uttryck och hur de tolkas beroende på ens ålder och erfarenhet.

    SvaraRadera