onsdag 23 juli 2014

Giv mig styrka




Att vara optimist är en bra och trevlig egenskap. Jag vaknar varje morgon och tänker. Idag händer det. Nya tag, är oftast glad. 
Ibland väcks man av en tappad telefon vid ens öra, somnar om, väcks igen av en dörr som med full kraft stängs för någon har bråttom. Idag var en sådan dag.

Igår kväll hade vi trevligt. Maken bakade, jag satt vid sidan om och pratade i telefon/bistod i bakandet. Jag var först lite tveksam till att påbörja ett så stort projekt som macarons innan middagen och allt var undanplockat men han tyckte att kanske jag kunde göra detta så det gick lite fortare och vi kunde se på tv en stund tillsammans efteråt...Lättlurad.
Han skulle ta med till jobbet och briljera. Jag tyckte syltkakor hade räckt och erbjöd mig till och med att tillverka dessa. Då var jag en kill joy och hyste för lite tillit till hans förmågor.

Det blev tyvärr pannkaka av det fina baket. Felanalys ska göras av haverikommission. Detta har hänt varje gång maken bakat just macarons....eventuellt får han lära sig baka något annat. Han är lite som Adidasreklamen just nu; All in or nothing.

Jag väcktes alltså bryskt. Av någon egendomlig anledning brukar barnen (de små, de större är livlösa på morgnar) en efter en vakna så fort jag rör mig ur sängen. Optimist som jag är brukar jag tro att jag ska få en kopp te eller kaffe solokvist men jag får nog ge upp den tanken för det har än så länge aldrig hänt. Barnen vaknar alltså en efter en och jag drar mig snabbt ned mot köket.

Brottsplatsen. Blandade felsteg till hustrus förtret och ökade arbetsbörda.

Där har inte mycket hänt, jo smöret från smörkrämen till de icke monterade macaronerna har väl börjat härskna. Jag dokumenterar detta och går mot badrummet. Där blir man inte gladare. Underkläder nästankastade möter mig. 

Nästan skjuter ingen hare.

Jag går ut och hämtar tidningen, snubblar över makens bästis kastade cykeldäck som nu förvandlats till livsfara för morgontrötta gistna människor som jag. 
Tillbaka i köket häller jag upp ett glas vatten och noterar att ny finurlig lösning på rens i slasken installerats. Bra där!


Sil i avlopp, mycket finurligt.


Helt plötsligt har jag inte ett dugg dåligt samvete för att jag med superkort varsel tackade ja till en kalasinbjudan sent igår kväll med dryck och mingel. Kossan måste ut på grönbete annars kanske jag får checka in på silence retreat i åtta till tio år. 



För extra spontanitet ställs skålen på diskborste nära vasken, lite spänning i vardagen är aldrig fel...

Börjar bli så trött på att min vardag i stort sett 365 dagar om året börjar med att jag ska plocka undan efter andra. Jag uppmuntrar goda initiativ till kreativitet men som jag tidigare berört, om dessa härliga uppslag bara ska läggas på utomstående, för mig okända personer och jag är städaren...ja då föredrar jag nog ändå status quo. Eller att man kör med köpebröd. Antagligen kommer jag städa undan här för att ha köket på detta sätt gör min arbetsdag här hemma ännu krångligare genom att jag måste flytta runt saker hela tiden. Så den som borde städat kommer antagligen ikväll mötas av ett städat kök, matt fru och mat på bordet igen....jag borde få något slags straff tycker jag. Jag lär mig ALDRIG! Kan någon optimistexorcism???

Meeeen miraklens tid kanske inte är över, jag kanske får sovmorgon imorgon och möts av ett nystädat fräscht kök med varma croissanter som tack för de senaste sju åren....Såklart, because I´m so fucking worth it! Å ja e inte bitter!
Jag ber om ursäkt, orkar varken vara rolig eller skitförbannad just nu. Känner mig mest matt och då blir det inte bättre än så här.
Jämmer, jämmer, och jämmer.

Hörde på sommar igår, i realtid, en raplåt jag hört en gång tidigare av någon syrisk kvinna. Första gången tänkte jag att det var skit, inte min smak alls men igår ändrade jag mig....en riktigt ilsken text om hur alla ska få igen typ...jag svär på min mamma. Fick samma känsla som efter att jag sett Nikita på bio för drygt 20 år sedan. Då ville jag köpa kängor, raka av allt hår och bara skrika rakt ut och sparka sönder fönsterrutor. Mm jag svär på min mamma, det ska bli bra det här.

Det var allt. Kraften sinar, den sugs ur mig av dem jag älskar allra mest men som uppenbarligen inte bryr sig om hur jag har det här på dagarna. Gick jag inte på plutonium vet jag inte hur det skulle gå för lilla mig.

 Avslutar med en solstråle iallafall.




#trött #trött #trött #städa #städa #städa #värk #värk #värk #gnäll #gnäll #gnäll #köpmacaronsnästagång


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar