Tingesauer

Jag vill stoppa tiden nu. Inte bara för att hinna med allt som måste göras utan också för att barnen trots allt bråk och skrik är så fantastiskt söta just nu. Tylla som strax blir sju månader har börjat åla sig på golvet. Baklänges såklart....vad annars? Både jag och maken tyckte att hon sa mamma idag, men det kan också ha varit mah hma och det betyder ju ingenting. 

Edgar, vår treochetthalvtåring är också så gullig nu. Han har börjat prata mer ordentligt , syntaxen har rättat till sig lite. Alltjämt med galna associationer dock. Mycket fisk, haj, picka pickor och tingesaurer...mm man skulle behöva en tolk ibland. Men av sammanhanget brukar man kunna fatta något så när vad han menar. 

Frank lärde sig knyta knutar i veckan och jag låter som Alfons Åbergs pappa emellanåt, "vad skönt att grabben lärt sig knyta" och så vidare. Det är mycket Alfons här, och Lilla Anna, Mattias, Rut och Knut och de små färgglada. Jag kör emellanåt med Elsa Beskow och gamla godingar. Olles skidfärd var favoriten i vintras. Och så skrämde jag dem med Tomtebobarnen. Den är hemsk egentligen, hota barnen med stryk. Fast bra rim som barnen fyllde i. Malla cyklar är också en bra bok. Läste om den i DN en gång och kritikern hade alla rätt den gången.

Vi provade ljudbok med Pippi på Kurrekurreduttön....det höll vi ut med i fem minuter sen hade söta Astrid sagt N-ordet 20 gånger minst och vi tänkte att kanske det skulle bli problem på dagis. Att tjafsa om Tintin i Kongo när vår barnboksgudinna skrivit den glada boken känns ju lite von oben. Nästa bok jag ser fram emot att barnen ska växa till sig för är Eva Bexells Prostens barnbarn. De böckerna är så roliga att jag skrattar högt. Inläsningen som finns med Margareta Krook är också väldigt bra.

Jag är ganska traditionell av mig och vill gärna ge barnen ungefär samma läsupplevelser som jag själv fick. Med undantag av Lotta från Hallonberg som jag älskade som liten. Jag fattade såklart inget av det politiska budskapet i den. mamma hatade den boken men läste snällt. Den handlade om allas rätt till dagisplats och kooperation med mera. På sista uppslaget fanns en checklista för att genomföra ett demonstrationståg! Herregud! Den finns kvar men jag har gömt den. 

De tre äldsta läser själva nu men jag kan inte låta bli att försöka intressera dem för sådant som jag gillade. Det bryr de sig inte om, det är nytt nytt nytt som gäller. Fast till Alva som är 13 snart köpte jag boken om Mademoiselle Oiseau. Den är skriven av en kvinna med det smått overkliga namnet, håll i er nu, Andrea De la Barre De Nanteuil och har illustrationer av Lovisa Burfitt. Den var fullständigt oemotståndlig. Oläst än så länge men det ska bli av!






När mina tre äldsta barn var små skrev jag lite familjedagbok. Om saker vi gjorde, roliga saker de sade och annat som rörde familjen. Det kom av sig när jag skilde mig från deras pappa. Det är sorgligt. Både att skiljas men också att man tappar halva tiden med barnen. Det är det värsta av allt. Men jag ska fortsätta skriva nu tänkte jag, innan det är för sent. Medan de fortfarande bor hemma. Och jag ska banne mig skriva ut alla digitala bilder en gång för alla. Jag försökte med detta redan för något år sedan men något klickade och det blev inte så många som tänkt. Jag ska anstränga mig igen där. Datorn har några år på nacken och när som helst dör den tror jag. Likt allt annat här i huset som senaste halvåret bestämt sig för att dra ned rullgardinen.

Nya tag alltså, och en ny familjebok. Jag har en superfin oskriven bok från Bookbinders i grått linne, den ska det bli! Har sparat den till något men inte kommit på vad. Äntligen vet jag det. Jag ska då endast fokusera på bra saker, allt surt och gnälligt får hamna här för annars blir det väl ingen ordentlig begravning för mig...Jag hade tänkt ruttna i en kista i Lindesberg, på skogskyrkogården med min farmor, farfar, faster och alla andra som behagar lägga sig där för sista vilan. (Vi har en bra deal där...500år, bara för att farfarsfar var begravningsentreprenör där. Alla jobb har sina fördelar!)
Sköter jag inte mina kort rätt blir jag väl kremerad och spridd över Råcksta. Det vill jag verkligen inte vara med om. Alltså bara positivt i finboken så jag blir ihågkommen som en riktig solstråle, full av positiv energi!

Hur hamnade jag här? Sentimentalitet och många dödsfall i min närhet är nog svaret. Dödsångesten måste vädras lite så den inte växer till i sitt skrymsle.

Det var det hele (dansk betoning hörrni).

#döden #döden #döden #barnböcker #Lindesberg #familjebok #positivaanna #mademoiselleoiseau #lovisaburfitt #elsabeskow #kurrekurreduttön