Tiden

Under klockan på huset där affären Liberty ligger. No minute gone comes ever back again take heed and see ye nothing do in vain.


Familjen nås av ennu ett dödsbud. En släkting men framförallt en vän till min pappa gick hastigt bort på onsdagen. Han fanns alltid med i alla roliga historier som pappa berättade om sin studietid, en riktigt rolig kille. För tidigt och oväntat. Det har varit lite mycket på dödsfronten nu. Tre snabba under bara några veckor. Jag får allvarlig dödsångest och blir mycket sorgsen när jag tänker på dem han efterlämnar.

Av statistiska skäl antar jag, att en man i 65-års åldern som dör av en hjärtinfarkt, åt för gott, motionerade för lite och eventuellt hade andra laster. Ärftlighet spelar också in. Jag har ingen aning faktiskt men sådan är min hjärna, jag söker mönster och röda trådar. Ett sätt att förstå och förklara det som händer. Ett djur som prasslar i bersån är oftast en häst, inte en zebra; men man vet aldrig det kan vara en förrymd cirkuszebra!

Det enda av ovanstående som man kan påverka är sin livsstil. Motionera och vara hälsosam. Sen får man bara hålla tumarna att genetiken är på ens sida.
Jag får budet av pappa som får en smash tillbaka. Sluta äta chips och ost, montera ihop den där motionscykeln nu och säg åt mamma att göra detsamma.
Jag går på om detta även på kvällen när vi ses. Jag har dödsångest, utvidgad dödsångest. Jag vill att alla ska leva för alltid!
Jag tvingar maken att ladda ned en träningsapp i mammas iPad. Det ska ta endast sju minuter att träna med den varje dag. Det kan låta futtigt men jag vet att det finns höga hinder att komma över för att börja träna. Att ställa väckarklockan sju minuter innan normalt, det kanske faktiskt är möjligt!?!

Jag hoppas. Jag hoppas och hoppas.

Jag har tidspanik. Jag vill göra så mycket innan jag dör. Helst vill jag göra allt nu. Tänk om jag dör innan jag hinner? Jag har redan skalat bort mycket onödigt i mitt liv. Har man sex barn och arbetar måste man det för att hinna med. Nu finns inte mycket kvar att skala bort, det skulle vara att läsa DN och den har jag ju redan sagt upp. I augusti är jag tidningsfri, jag ser inte fram emot detta men nu är det bestämt.

Man ska vara rädd om tiden, att sitta och se skit på TV, det skulle jag aldrig göra. Se klart dåliga filmer, det har jag också slutat med. Bara viktiga saker finns det plats för i mitt liv. Livet är för kort för dålig tv.

Jag närmar mig/är i den ålder där andra vågen med statistiskt ökad dödlighet inträder. Denna gång i cancer. Jag har ont nästan jämt och oftast vet jag att det beror på att jag inte tränar. När klockan är sen är jag övertygad om att det är metastaser. Jag måste börja träna. Av ALLA skäl, men framförallt för att inte ha ont i hela ryggen, nacken och vänster skuldra. Sedan en vecka har jag dessutom oförklarligt ont i vänster käkled....kanske det är cancer på något sätt? Eller beror det på att jag biter ihop så hårt även på natten? Antagligen. Är det inte bättre inom en månad får jag nog söka för detta.
Att tappa 10 kilo skulle heller inte vara fel. Då blir man friskare bara av det.

Jag har dessutom fått barn sent och är lite orolig att inte få se deras barn. Jag vill vara en frisk mormor som orkar hoppa och skutta med dem. Min pension ska fyllas av barnbarn, om mina barn går i mina fotspår kan det handla om allt mellan 12-36 st! Herrejävlar vad jag måste träna!!!

Jag har tänkt börja på semestern. Då ska jag även få med mig päronen. Annars är de rökta! Jag kan vara väldigt jobbig och enveten;) Så skärp dig morsan snart tar jag dig!!!!

Vila i frid L, jag hoppas du hann med allt du ville göra. Du kommer saknas av många.

#döden #träning #sorg #barnbarn #tid #slösainteborttiden #frisk #farväl