En liten trudelutt om sömn

Gymnastiskt barn i spjälsäng.

Jag skriver fast det varken är onsdag eller söndag. Här hemma har nämligen det stora sömnbråket utbrutit, ni vet det där om vem som får sova minst. Jag vet att det är jag. Maken är helt övertygad om att det är han. Jag försöker i mina mer desperata stunder tänka ut en manick som ska mäta sömn i dess olika faser och på morgonen kunna jämföra olika personers sömnkvot.  Den maskinen finns ju redan på sjukhus och sömninstitut (om det finns sådana i Schweiz kanske?). Men jag vill ha en hemmamätare. För att kunna dänga i huvudet på min mycket sömnkrävande man. En slags sömndomare behövs.

Just nu har han trumfkortet för han JOBBAR. Mm han åker iväg och är med vuxna människor i nio timmar tre dagar i rad medan jag ensam håller ihop resten av barnen här. Jag gör det till på köpet 24 timmar om dygnet för själv är han ju näst intill medvetslös och märker inte av några skrik eller tassande barnfötter. Inte brandlarm heller som bekant.
Varje dag har han haft matlåda med sig som jag lagat dessutom. Handlar gör jag och städar. Dammsugningen....ja den lyser med sin frånvaro. Jag sopar upp med borsten när det blir riktigt illa.

Jag försöker förklara att jag är väldigt trött och måste få sova lite, eller bara gå ifrån en stund för jag måste vara ensam ett tag och vila. Ingen hemma.
Nu har dessutom känseln i hela vänster ben blivit rubbad och det sprider sig nedåt höger också. Värken gör mig trött och irriterad. Han blir tjurig och påminner om att han faktiskt jobbar..och talar i telefon nästan hela tiden han är hemma med barnen...Jag googlade diskbråck ihop med känselbortfall, screendumpade och mmsade till honom. Han svarade inte vid 20.00, han sov...

Bildbeviset, notera klockslag!

Trots sömnbrist och värk gör jag allt det som krävs i huset. Jag är trevlig med barnen och försöker få till lite guldkant. Frank fick cykla hem, trots att det är ganska besvärligt just nu när man måste gå snabbt och ibland kröka lite rygg. 

Det har länge varit tydligt för mig att maken kräver mer sömn. Han somnar först, sover tyngst (dvs går ej upp på natten) och sover alltid längre än jag. I vilket fall sover han inte mindre för han vaknar inte av sin väckarklocka vilket innebär att jag väcks först och då är det nästan omöjligt för mig att somna om.

Nu vill han inte prata om detta har han deklarerat. Därför vräker jag ut allt här.  Jag var faktiskt så trött inatt klockan två när han kom hem att jag ville kräkas. Han var helt oberörd av detta. Jag informerade att jag bara sovit en timme och nu vill jag inte prata. Två timmar senare vaknar något av barnen, jag mins inte vilket. Tylla väcks av pratet och jag får gå ned och göra både välling och O´boy vid klockan halv fyra. 
Jag ber maken ta ena barnet och som vanligt väljer han det barn som är minst besvär och tjafsar om att han är så trött och muttrar när han får stå böjd över barnsängen. Jag KAN INTE stå böjd över barnsängen. ÅH! Jag blir så trött, hur svårt kan det vara att fatta att jag faktiskt på ALLVAR FÖRMODLIGEN HAR ETT JÄVLA DISKBRÅCK  OCH JAG SKA INTE ÖVERBELASTA MIG. VA????
Jag sket i att svara på muttret, han har dåligt natthumör också,  och lade mig i killarnas säng. E somnade och så somnade jag. 
Då kommer mannen och VÄCKER MIG!?! För att jag någon gång sagt att jag får ont i ryggen av den jävla sängen. Alltså egoism dåligt förklätt till omtanke. Herregud! Idiotin vet inga gränser. Jag hör då att Tylla nog inte somnat riktigt och antar att han gett upp. Jag hukar mig ned och försöker så skonsamt som möjligt söva henne med resten av vällingen. 
Det lyckas och jag kravlar mig upp i sängen. Nu är det cirka två timmar tills byggjobbarna ska ringa på dörren. 

ZZZZZZZZZ

06.57 ringer alarmet. Jag hasar ned. Förbereder välling och O´boy ifall någon annan vaknat av ljudet.
Dörren ställs på glänt så att de inte ska ringa på. När klockan är lite över sju hör jag röster (alltså på riktigt!) och en försiktig knackning. Jag går mot dörren för att förhindra en ringning, och hör ena killen säga till den andra "den är nog uppställd så att vi bara kan gå in!".
-Helt rätt tänkt, säger jag och önskar att jag vore gift med den mannen. Han tänkte själv! Wow, det finns alltså karlar som TÄNKER SJÄLVA!!! 

Jag kokar kaffe och lyssnar på morgonekot. Idel elände i världen och så val på det. Det gör iallafall att man slipper Täppas i ring P1...väldigt skönt! Mina sömnbesvär bleknar en aning.

Byggkillarna drog igång och jag hann med att värma deras mat och koka dem kaffe. Be var väldigt tacksamma, tyckte det var som att vara på restaurang. Min familj beter sig som om de bor på hotell. 

Så nu har jag nog fått ur mig allt. Jag måste börja vila på dagarna för om mohammed (liten bokstav med flit, jag är ju en Voltaire*;)) inte kan komma till berget får berget komma till mohammed (samma igen). Alltså. Jag som vet hur saker hänger ihop får anpassa mig till rådande omständigheter. Maken begriper inte, han behöver omättliga mängder sömn och jag har fattat.

Imorgon är maken ledig. Då ska jag sova. Jag ska sova så mycket att jag kan vara vaken hela natten. Då tänker jag göra något ensamt, sticka kanske (alltså med garn) och lyssna på studio ett som jag inte hann med idag av allt matlagningskaos.

Det kommer bli falukorv imorgon eller köttbullar båda gångerna med makaroner och tillbehöret red sauce. (maken får ta ansvar, detta brukar bli resultatet)....jag har semester!

#sömn #sova #sömnbrist #sömnstörning #störd #söva #propofol #givemethewhitestuff

Sov gotteligottgott!

*Voltaire (han filosofen som jag ska vara släkt med) var ju inbiten ateist. men på sin ålders höst vacklade han lite i sin övertygelse och lät bygga ett litet kapell på tomten, utifall att. På detta skrev han  A dieu de Voltaire (Till gud från Voltaire).