Hjulet snurrar fortfarande, hamstern är död

Mina pojkar i sina nya fleecetröjor. Jag är egentligen en fleecemotståndare men mamma köpte till dem för Edgar kunde inte motstå den gosiga blå jackan.

Här har jag också fallit till föga. Att köpa smoothie på påse är ju vrickat. Man nu tar jag alla genväger jag kan för att orka med vardagen. Fin förpackning iallafall.

Livet. Vad går det ut på egentligen? Jag brukar säga att det går ut på att föröka sig. Gör man överkurs ingår att barnen ska bli bra människor och that´s it! Just nu känns det verkligen så, that´s it, inget mer än att få hjulet att snurra. 

Jag ska i dagarna söka AT och producera ett personligt brev. Jag lät mamma läsa det, hon är van att anställa folk. Jag tror nog att jag skulle få jobba hos henne för hon vet vilken kapacitet jag har, men mitt brev, det hade hon ratat. Min pessimism lyser igenom. Att orka med att författa ett piggt och glatt brev där jag beskriver hur fantastisk jag är och hur våldsamt gärna jag vill jobba för lägsta möjliga lön är faktiskt väldigt svårt just nu. Det bär emot att behöva söka en tjänst som jag tycker jag borde fått för länge sedan och som borde delas ut, inte ansökas om. Läkarbristen talar alla om, men här går jag och får inte komma vidare. Väldigt bittert. 

Det är motigt nu på alla fronter. Många saker har slutat fungera, bilen, datorn, trassel med försäkringskassan, renoveringen och idag ringde röntgenkliniken och berättade att min MR undersökning idag skjuts på obestämd framtid då kameran är sönder...BLÄ! 

Jag försökte mota all negativitet med vara lite kreativ i fem minuter men blev avbruten av att maken behövde hjälp att passa T medan han värmde lunch....man undrar hur han tror jag hade gjort. 

Först tänkte jag svara ingenting, men när jag tänkte efter hade jag ju gjort en hel del. Känslan var att jag inte hunnit med någonting jag behövde göra.

Jag stretar på och försöker hålla jämna steg för att inte drunkna senare i allt. Jag såg en rolig engelsk instruktionsfilm (han spelar in för sina barn) om hur man byter toarulle. Det är på fullt allvar så att jag tycker det var en bra idé, för som pappan i filmen säger, "mig lyssnar de inte på". Sant.

Så här sitter jag och funderar på vad jag vill göra med resten av livet. Att dricka en kopp te samtidigt gör det lite roligare. 

Det finns så himla mycket jag vill göra men dagarna fylls av så mycket hushållsarbete och maken jobbar på de märkligaste tider, han blir beordrad övertid och jag får väldigt mycket mer att göra. Att vara ensam i princip hela barnens vakna tid är ansträngande. Träningar vid middagstid gör att jag måste packa in alla barn i bilen och köra runt. Då somnar de små innan maten och vaknar lagom till läggning när man återigen måste åka bil och hämta färdigtränade barn.

Alla varit till på köpet varit förkylda så jämmret är totalt. Jag ska försöka tänka positivt nu och ta mig ur detta svarta hål, det brukar jag kunna göra väldigt fort. En skogspromenad är allt som behövs. Antagligen är det värken och sömnstörningarna (barnen) som gör mig så kraftlös. Mycket irriterande.

Det byggs väldigt mycket här nu sedan två veckor, vi ser knappt ljuset i renoveringstunneln.

#fotenikläm #renovering #jämnaplågor #utmattad #småbarnsliv #energibrist