tisdag 30 september 2014

Rapport från ett köksbord

Stupat. Att lägga sig ned i vagnen och bara somna, det är för lätt för mamma. Man måste kämpa emot tills det inte går längre...Genetik. Ingen lätt sak. Och allt är ens mammas fel!!

När maken jobbar kvällar eller nätter blir jag som en gräsänka. Eller kanske mer som en ensamstående mamma. Det är mycket tröttsamt. Just idag innebar det bland annat att jag fick packa in tre små barn i bilen just vid middagstid för att 13-åringen och hennes kompis skulle på fotbollsträning. Det kändes inte som livskvalitet. 
Onsdag och torsdag blir det samma visa. Jag orkar inte ens tänka på hur det ska gå imorgon när samma dotter tränar halv sex till nio. Allt bygger på att de två äldsta barnen är på sitt soligaste humör (och hemma) för att det ska gå att ordna. Mutor kan också vara effektiva.

Nu till något heeelt annat som de skulle sagt i Monty Python. Fast på engelska då.


Att jag ska skriva under detta namn kanske känns lite konstigt...men jag är en väldigt lycklig person, och optimistisk, och förmodligen helt i avsaknad av förmåga att se ett mönster i mitt liv!?!
Jag hade ett möte idag. Det kom sig av att jag fick nys om en kille via en kompis. Det var mycket roligt och mynnade ut i att jag ska dela mitt skrivande i två delar lite grand. Jag ska skriva för Stunder av lycka, ett ganska nystartat livstilsmagasin på nätet. Mycket spännande och lite läskigt. Men jag ska gå på magkänsla och bara göra min grej. Det brukar gå bra. Man måste törsa!

Den här personen och jag är väldigt lika på många sätt. Det är häftigt. Vi är luststyrda och intensiva. Jag anar att han läser så jag är lite försiktig här;)...Jag känner dock att jag mött min överman i att smsa...det är också väldigt roligt. Smickrande att det jag skriver tycks om.

Att genast fatta tycke för någon, det är sprakande. Det har hänt mig några gånger i livet, en gång på min utbildning. Då var det en tjej som hette Emilia. Vi klickade omedelbart. Otroligt härligt. Inte som när man blir kär, för då blir jag lite försiktig och rädd. Man vill kanske inte visa hela jaget på en gång och riskera att förlora allt. Jag är ju kanske inte den lättaste personen att ta in så jag "smyger" mig liksom på.;) Det skulle nog inte min man hålla med om, att jag smög mig på, men det beror bara på att han inte känner mig helt än!

Jag älskar att gå all in, att fjutta runt passar inte mig. Allt på en gång med full kraft. Svårtyglat men det ger mig mer energi. Min kompis Frida sa till mig en gång att man ska hålla inne med vissa saker och inte läcka ut energi. Det har jag tagit till mig och hon har rätt, det är ibland mycket bra att spara på krutet, vara lite hemlig och sedan släppa lös hela alltet. Det blir mer fokuserat.

Jag lär mig så sakteliga att hålla koll på min interna kärnreaktor och det är väl en av fördelarna med att bli äldre (om man kan lära sig av sina misstag), man får erfarenhet. Det är nog den enda fördelen. Nackdelarna har jag ju berört i tidigare inlägg.

Jaha, så nu sitter jag här och skriver igen till synes utan mål...jag ville bara berätta att jag är full av liv på grund av detta möte, trots att jag känner mig stendöd i andra avseenden. Och inlåst. Av barn. Av husgöromål. Av den totala upptagenheten av själva logistiken i mitt liv.


Ett väldigt ljust vardagsrum. No further explanation.


Livsluften kommer när alla sover och huset är tomt. Jag får skuldkänslor bara av att skriva detta. Här sitter jag med sex barn och man i villa och önskar att jag fick vara ifred. Men jag har ju så himla mycket planer på lager saker som ska göras eller kanske till och med måste göras... 

Idag fick jag höra av Y; "som man ligger får man bädda"...true. Men en lite paus kanske vore OK? En walk about...tre till åtta månader???

En del av mitt företagande som jag nu ska försöka ta tag i...allt på en gång som sag

Lite av livsluften jag efterfrågar, som kom av den totala stillheten i huset, pös dock ut när jag noterade att ingen av barnen brytt sig om att släcka i huset, och att maken som nu är hemma sket i detsamma. Och av att köket var i totalt kaos. Och att tvätten ej sorterats. Och tre eller fyra grejer till. 
Min lott i livet. Att städa upp efter andra. Jag känner mig överkvalificerad för det. Fast det ger mig något att skriva om....jag bara önskar att jag kunde vara lite härlig och skriva mer om rosa dunfluffiga tofflor ibland, eller om den där vidunderliga utsikten från takterrassen i Barcelona som jag hyrt för att få lite ro att skriva min debutroman: Vägen genom livet mot världsherravälde...
Eller jag kanske ska skriva deckare istället? 
Då passar ett B&B i Jukkasjärvi med ingen utsikt. Den boken kunde heta: När det brister. Resumé: En mamma försvinner spårlös från tvättstugan och familjen larmar efter åtta dagar när de inte har några rena underkläder...Återfinns i sista kapitlet i Karibien med en paraplydrink.

Nu är det nog för inatt för klockan gick just över midnatt och nu är det onsdag...

Imorgon ska jag göra en utflykt. Jag behöver mata hjärnan med härligheter. Jag går under annars. Jag ruttnar i mitt eget spad liksom. Det går inte an om jag ska kunna prestera något. Utflykten ska jag skriva om på Stunder av lycka...snart snart. Jag ska drömma ROSA ROSA FLUFF FLUFF OCH PARAPLYDRINKAR I FLERA VECKOR!

God natt, do NOT let the bed bugs bite!




1 kommentar:

  1. Y sa det med glimten i ögat förståss och vb bara vad hon själv fick höra ;). Du bäddar bra tycker jag.
    / Y

    SvaraRadera