Snart blir det nyårsgodis. äkta polkagrisar från Gränna är det enda som accepteras här. Stenhårda ska de vara.
Den första är regeringscirkusen, den utbröt strax efter 10.30. Nu ska alla sitta i samma båt utom de med de mest radikala åsikterna och de solkigaste förflutna. Nazister och Kommunister tänker jag närmast på. En blårödgrön röra som man inte har den blekaste aning om vad det ska komma ur.
Tydligen tycker utländsk press att vi bär oss åt. På mer än ett sätt. Moderaternas Facebookansvariga hänger sig åt censur i kommentarsfältet som svämmar över av missnöje. Men man håller god min och lallar vidare. Jag mår illa. Jag ogillar att man försöker stänga ett parti ute för att man inte gillar dem. De kallas odemokratiska av vissa. Jag tycker att man är odemokratisk om man ska ha olika spelregler för olika spelare. Det är OK att vara taskig mot den man avskyr. Jag kallar det mobbing. Allas röst ska höras och bemötas med respekt. Att bete sig som Dinamarca...ja det tycker jag är tarvligt. Jag gillar inte hennes sätt att resa bort hundratusentals kronor men skulle aldrig bete mig som hon. Att ha synpunkter på hur andra ska leva men sedan ha egna spelregler...nej det gillas ej. Behandlar man sina meningsmotståndare så då har man nog väldigt svårt att tala dem tillrätta, om man nu önskade det. För någonstans är väl det kärnan i politiken och samhällsdebatten. Att på ett övertygande sätt föra fram sin välgrundade åsikt. Att påverka vartåt vi färdas. Nu tänker man Vart är vi på väg?
Annars riskerar man det motsatta som jag nu är rädd kommer hända. För är man missnöjd, då gör man det man tror kan åsamka mest skada. I detta fall blir det extrem höger eller vänster, tror jag.
Jag tappade allt förtroende för politiker idag. Hade jag inte på allvar trott att man måste ha varit klassombudsman, elevrådsordförande, medlem i ett politiskt ungdomsförbund och/eller vara släkt eller kk med någon högre upp i hierarkin skulle jag gärna kasta mig in i politiken men se jag tror det är ett eget skikt där man inte kommer in annat än via nepotism, tyvärr. Rakryggad, det känns inte som ordet för dagen. Det var den soppan.
Älskar mina maskroslampor och dess skuggor
Soppa nummer två är min hemmafront. Hitler led svåra nederlag när han försökte utkämpa trefrontskrig. Jag för nu ett sjufrontskrig och min enda allierade verkar vara min mamma. Jag känner fukten från dimman vid Poltava där jag står med byggklotsar och legobitar upp till anklarna och värmer upp resterna från julmiddagen. Maken fick några hintar när han vaknat efter nattskiftet. Några subtila, dvs, fnysningar när jag plockade undan hans matlåda och tallrik som lämnats på matbordet; några lite tydligare men som likväl ej uppmärksammades. Se bild. 1
När jag för 15 sekunder ägnade mig åt naturbehoven (det har en miktionsterapeut (påhittat) på urologkliniken berättat om, alltså att det tar en person 15 sekunder att tömma blåsan i det fall man saknar ett hinder i form av till exempel förstorad prostata, vilket jag saknar) med en dotter krälande kring mina ben tittade jag för femtioelfte gången på den överfulla soptunnan på golvet mitt framför min näsa. Suck Det tar sådan energi från mig att bara se den och bestämma mig för att inte åtgärda. Jag VÄGRAR vara den enda som tömmer denna. Även om det till viss del är jag som fyller den (bara jag som tar bort tomma rullar från den infernaliska hållaren av toalettpapper).
Teknik det är ingen lek...Liten skärm har jag också därav felstavningar med jämna mellanrum.
Jag placerade ut inte mindre än tre soppåsar och en kartong med tomglas för att maken skulle ta med ut när han gick. Ganska tydligt tyckte jag. Jag frågade hur stort kliv han var tvungen att ta för att komma över den. Han svarade att han inte kom ut alls den vägen utan fick gå ut genom andra ytterdörren. Vi har ju två i detta gigantiska hus (det har varit generationsboende förut). Humor har han iallafall. Kanske han skulle kunna börja med Stand up, driva med påstridiga kvinnor, det brukar ju gå hem i stugorna. Han skulle bli världskänd på min bekostnad. Det är jag ganska säker på. Kanske han kunde slå ihop sig med David Batra...?
Bild 1. Hur övertydlig får man bli? Måste det till en trumvirvel också?
Nåväl. När en liten förpassats till mamman från paradiset och den minsta somnat var det dags för nummer 4/6. Han hade planterat sig framför Barnkanalen och där visades Cirkus Scotts årliga föreställning.
Jag hatar cirkus, har alltid gjort. Jag tycker inte att det är underhållande, jag gillar inte dräkterna eller något alls egentligen med cirkus. Jag satte mig dock ned för att försöka förstå varför jag inte gillar det. För jag är nyfiken och vill ha svaren på allt.
Min första tanke var att det påminner mig om stumfilm. Jag gillar egentligen stumfilm men bara när det är just STUMFILM. Det är jobbigt med musiken, de mimande artisterna med de övertydliga gesterna som alltid gör i princip samma sak. Det är motorcyklar i burar som far runt (vilket i och för sig är ganska nytt men har man sett det en gång så räcker det). Clownerna är hopplöst fåniga med sina kläder och förutsägbara trix. Bugningarna, trumvirvlarna, herr Bronetts släpiga tal och sättet att presentera alla som det mest fantastiska som någonsin skådats. Paljetter och spandex i en osmaklig röra.
En gång gick jag faktiskt på Cirkus Scott. Vi blev bjudna tror jag. Jag slogs av att det var så dyrt och ett sådant geschäft kring tältet. Nej, det är inte för mig. Sonen verkade dock road, det passar således för femåringar och det fåtal personer man kunde se i bild. Man såg också en ansenlig mängd tomma platser som kameran verkade vilja dölja. Jag anar att gammelcirkus är på dekis.
Däremot gillar jag nycirkus. Jag var svårflörtad till en början bara för att ordet cirkus är så belastat med negativitet för mig men efter att ha läst om Cirkus Cirkör gick jag en gång, för ganska länge sedan, på en föreställning på Elverket (tror jag, på Söder iallafall, nära Ljusterögatan). Jag blev HELT tagen. På allvar, jag ville börja dansa på lina, eller hänga i tygsjok från taket. Det var så otroligt bra. Alltihopa. Sedan dess har jag sett delar av Cirkör uppträda i Parkteatern med barnen. Det är suveränt bra att den finns. Och så har jag sett Cirque de Soleil en gång. Men det var för mastodont för mig. För mycket på en gång och även om det slår Cirkus Scott alla dar i veckan så passar just detta nog bättre på TV. Det var för stort att ta in i Globen i vilket fall som helst. Jag blev bara matt och kunde inte fokusera på något. Lite som att handla på Primark.
Jag hör min minsta unge andas tungt nu, det är härligt. Hon är en ganska bra sovare så jag behöver inte oroa mig så mycket för att hon ska vakna. Den andre lille gynnaren däremot, han han få för sig vad som helst under natten...jag har sökaren på liksom. Och tänker kissa ordentligt (15 sek) innan jag somnar med gamnacke framför På Spåret.
Det programmet vill jag förresten vara med i. Jag känner att jag kunde knäcka där. Jag ser nämligen nästan alltid i vilken del av världen man befinner sig i. Jag är en fena på olika länders karaktäristiska. Kanske för att jag släpats jorden runt i bil, båt, tåg, buss och droska (nej då, det bara lät bra) sedan jag var en liten spädis. Deras ordlekar ger jag inte mycket för, inte heller musiken. Jag är asdålig på sånt. Oftast kan jag texterna men vem som skrev...ingen aning alltså. Frågorna på olika städer brukar jag kunna rätt bra, aldrig årtal dock. Kan bara ett faktiskt och det är 1066. Men det kan jag å andra sidan mycket om för vi var i Bayeux nyligen och tittade på tapeten.
Jag tror att jag skulle göra mig bra ihop med Erik Haag. Han kompletterar mig och han behöver ju en ny parhäst. Vi bor nära varandra också numer så det skulle passa utmärkt. Eller för all del han höjdhopparen. Han är skärpt. Inte Harryson. Han skulle överglänsa mig. Sånt gillar vi icke. Jag vill vara smartast.
Ganska kul tyckte jag häromdagen utanför min butik...
I bid you farewell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar