fredag 26 december 2014

Elda för kråkorna


I ett vackert hus från 1848 bor svärfar med fru. Här är deras trapphus. Älskar gamla hus och slitna steg.


Min farmor åkte skidor till skolan som liten, det var någon timmes färd i mörkret på morgonen. Hon lärde sig att lappa och laga och att breda smör på den flata sidan av knäckebrödet. Sparsamt och strävsamt. Jag gillar det.

Nu sade jag för åttielfte gången till en tonåring att förihelvette inte öppna fönstret på vid gavel när det är minusgrader ute och samtidigt ha elementet på för fullt under. Det har gått så långt att maken vid ett tillfälle skrivade fast fönstret i hennes rum. dels för att det är farligt för småbarnen då hon bor på andra våningen och dels för att det blir jäkligt dyrt att hålla på så här (för att inte tala om tröttsamt). En annan dotter envisas med att stänga av elementen, trots att vi upprepade gånger förklarat att själva cirkulationen i värmen störs då och ev kan gå sönder. Ingen vidare respons där heller.


Vad är fel med denna bild? Jag köpte chokladbollar för att stödja ett hockeylag. Sedan den dagen har jag retat mig på denna bild. En strålande mamma, en 7-åring och en kanske 2,5-åring i rena kläder, som verkar lyda sin mor. Ett kök värdigt vilken inredningsblaska som helst och chokladbollar i jämna rader...Jag tänkte inte beröra det faktum att det är kvinnan som bakar med barnen men jag kan inte låta bli. Kolla för fasiken på raden av flaskor ovan vasken. Borde anmälas till konsumentverket.


Igår började dokumentären om Astrid. Jag ville gärna se men hindrades av diverse barn. Frank fastnade oväntat framför rutan och tyckte att det verkade spännande. Jag ville gärna att barnen skulle titta ihop med mig för att se hur det såg ut i Sverige vid den tid då huset vi bor i byggdes. En tittade lite halvhjärtat. Men jag tänker se det. Jag vill borra ned mig i någon annans hemskheter ett tag, så jag kan känna att livet här är mycket bättre än när min farmor var liten. Jag skulle gärna vilja förmedla detta till mina barn som tycker att allt är så jobbigt och att jag är så krävande. 

Julen börjar ta ut sin rätt. Jag vill ha vardag igen. Jag är inne på tredje dagen med en arbetande make. Han jobbar kvällar och nätter nu så han syns knappt till. När han väl kommer hem ska han sova. Detta ska hålla på tre dagar till sedan är det min tur att arbeta. Jag längtar tills han får dagtjänst. Det gör han med. Hela livet blir galet på detta vis och barnen saknar honom. Min rygg med. Nu hostar tre av sex barn och jag har migrän, ryggont (men det är ju norm här) samt ont i hals och hosta. Blä.

Men jag känner ändå lite flow. För att vara ensam innebär också att jag när barnen somnat får tid för mig själv. Även om det bara är några timmar och på bekostnad av sömnen är det andningshålet. Idag ska jag skriva lite på min hemlighet och ta reda på varifrån det är lämpligt att gå till Nidaros. Har en mycket stark längtan efter att vandra. Detta har utlösts av P1 men jag har skrivit om det förr här för vårt hus i Frankrike ligger nära pilgrimsleden till Santiago di Compostela och detta återkommer jag ständigt till. Behovet att att vara i naturen och få stillhet så att tankarna kan röra sig. Vi får se, det är 70 mil att gå, inte optimalt. Leden sträcker sig över ställen jag känner ganska väl visar det sig, jag kan besöka familjegraven bland annat. Den som vi har en så bra deal på (500 år) en av fördelarna med att ha haft en gammelfarfar i begravningsentreprenörsbranschen...;)

Nu flow åt annat håll. Det kanske blir något att läsa senare.

Go kväll!


Edgar har hållit på i flera dagar med en "bomb". Han sätter fast alla legobitar han har på en platta och sen förstör han den. Ofta genom att kasta den i golvet och sedan lämna för mig att plocka upp...Men ikväll ville han bygga med mig. Det innebar att den nu finns kvar men jag anar att han kastar den i golvet imorgon. Då får han plocka själv.


Det var kallt idag. Jackan var för tunn. Då åkte mammas vargpäls från 70-talet fram. Den är så otroligt varm. Jag vet att det inte är PK och jag var lite orolig ett tag men det syns att den är gammal och att jag inte orsakat en massa vargars död själv. Fast egentligen, äter man kött eller bär päls...vad är egentligen skillnaden. Djur som djur.




Hit skulle jag vilja gå. Ateist som jag är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar