Hydrangea igen, jag älskar dem!
Idag i ett anfall av hybris (sånt händer här så fort man får minsta medgång) startade jag en konversation med en vän. Vi talar samma språk. Vi är åt det, vad ska man kalla det, dynamiska hållet. Vi använder kraftord, inte för att ordförrådet är knappt utan för att det kryddar. Vissa kanske tycker att det drar ned det hela...det beror på hur man ser det. Jag gillar både finlir och (j)ordens salt. När jag blir uppjagad är det mer salt än annars.
Vi retade oss på ett plagg vi båda sett. Det satt fel, hade ful färg och form. Verkade direktimporterat från 80-talet, inte alls trendigt var vår dom.
Visst, det kan verka tramsigt att arga upp sig på detta men vännen råkar vara stilkonsulent/stylist/personalshopper och allmänt kunnig i textil/modehistoria och säkert mycket mer som går mig heeeeelt förbi. Jag har starka åsikter om hur kläder ska sitta och vad som passar på vilken kropp och därför tog det eld liksom. Kanske har det faktum att jag inte lämnat huset på en vecka också bäring på detta. Influensa är potenta grejer.
Nu kanske du tänker att smaken är som baken men jag har faktiskt funderat på varför jag inte gillar kläder som sitter fel eller är fula. Det handlar dels om gyllene snittet och det har jag skrivit om tidigare, hur det faktiskt finns ett "gudomligt förhållande" mellan former som är skönt för ögat. Svårt att förklara men så är det. Leta i bloggen om du vill läsa mer.
Sen finns det en logisk förklaring också, för vad ska vi ha kläder till, hur ska de fungera? Jo de ska hålla oss lagom varma, sitta bekvämt och tillåta oss att röra oss fritt.
Kläders dåliga passform (kan bero på att designern gjort en felaktig modell, valt fel tyg eller att det är felsytt) stör mig för det strider mot min övertygelse att kläder ska underlätta för oss, inte tvärt om. En för kort kjol till exempel som bäraren hela tiden måste dra ned för att inte avslöja för mycket...det tilltalar mig icke och man blir lite nervös av att se folk rätta till sådant hela tiden. En lite längre kjol hade antagligen varit lugnare för alla omkring den.
Därtill ska plagget passa den kropp det sitter på. I detta fall PÅ tvn) var det nog en kombination av dålig modell och för kraftig kroppsdel. För en i övrigt vid tunika med för trång ärm...den kommer inte sitta snyggt på någon. Jag har också väldigt lite till övers för byxor där linningen sitter under rumpan...det är både dysfunktionellt, kallt och kanske farligt om man till exempel måste springa snabbt över en gata men snubblar av att byxorna hasat ned till anklarna och blir överkörd av en lastbil. Detta är dödsföraktande mode och det gillar jag inte.
Detta innebär inte med nödvändighet att jag själv är vare sig trendig eller välklädd....men jag kan om jag vill!
Hur som helst. Jag kopplade ihop detta med att Mellot (jag hatar att kalla denna "fest" detta men det verkar ju vara gängse benämning numera så jag använder det ordet) tydligen var osedvanligt dåligt denna omgång samt att jag såg fantastiskt dålig barntv häromdagen och ja, där har man en röd tråd. Mer behövs inte för mig faktiskt. Det är som i Spanarna, tre belägg och så kör man.
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag överreagerar på dålig tv eller skräp i största allmänhet. Jag bara är sådan, jag retar mig på dumheter, ibland på viktiga dumheter och idag på helt oviktiga dito.
Vad gäller barntv är min främsta invändning att tempot är för högt, eventuell dialog skriks fram, många verkar dessutom tro att barn är dumma i huvudet varför allt blir övertydligt och därmed olidligt. Vidare exploderar saker ofta i tecknade program och/eller är fyllt av tyll och glitterbeströdda feer eller prinsessor och musiken är galen. Som till exempel i A A A A Amigo som jag ogillat i många år. Innan Amigo sänds visas något ännu konstigare, som Superquinnan berättade för mig, hette Jessie och Nico. Jag fattar ingenting av detta program. Makalöst är det. Totalt makalöst. Det vill säga skräp. Jag vill ha TILLBAKA licenspengarna när jag ser sådant, för böveln, hur svårt kan det vara? Sänd Beppe istället eller...Vilse i pannkakan, vad som helst faktist är bättre än detta.
Jag har däremot sett något väldigt underhållande några gånger på Bollis. Handlingen utspelar sig på ett konditori där man kan beställa specialtårtor. Det är ett program främst för döva så det talas teckenspråk men även hörprat. Det är så bra. Jag har tyvärr inte sett det på länge så det kanske försvunnit?? Jag anser detta vara det bästa på väldigt länge vad gäller underhållning för barn via tv-apparat. Drömtårtan heter programmet förresten! Väl använda licenspengar.
Mellot....jag har vuxit upp med en stor dos skepsis mot hela den grejen. Under 70- eller kanske 80-talet var min pappa någon eller några gånger en av jurymedlemmarna. Han var där i egenskap av musikkännare. Inlåsta på TV-huset var de för att inte läcka eller påverkas utifrån. Jag tycker det är lite gulligt. Tänk er att en jury på 10-15 personer med förankring i musikvärlden skulle låsas in nästa lördag för att inte påverkas utifrån...de skulle behöva kroppsvisiteras, huka och hosta osv för att total etertystnad skulle uppnås, tror ni inte??? (Om ni undrar över huka och hosta, se Orange is the new black´s första eller andra program så förstår ni).
Pappa drev några av landets första discon på 60-talet, han agerade också DJ. Charlie Brown, Club Malmen och sommartid discot på Ystad strand- eller möjligen havsbad. Några somrar bodde vi i Palma på Mallis för han rattade Club 33 där. I batiktröja och mikrofånfrilla no less, och träskor! Det var tider det!
Jag har fått höra att Ricky Bruch var inkastare på Malmen och jag tror att Efva A var dansare... Många kändisar passerade revy där under 70-talet och jag blev kär för första gången, i Tomas Ledin. Han repade, jag var väl åtta år och fick en signerad skiva.
ABBA, Elton, Björn Skifs och väldigt många andra kända personer spelade där. Oftast var de då i början av karriären. Jag fick ibland sitta på en stol och titta...Tänk om man hade vetat hur stora de skulle bli!!!!
Pappa har aldrig gillat schlagers. Schlagers sorteras under kategorin: Omöjlig musik tillsammans med hip hop, dissonant klassikt, techno mm. Han är väldigt kategorisk och det har smittat av sig på mig. Men jag minns att jag ändå gillade schlagerfestivalen. Jag dansade i vardagsrummet medan han satt och klagade på falsksång, stulna slingor och allt som inte föll honom på läppen. Däremot var han en jäkel på att tippa vinnaren.
Men back on track, inga broderier nu.
Sedan några år följer jag inte spektaklet, eller det gör jag visst fast med filter, mänskliga filter. Jag har nämligen några vänner som är Mellisar. De rapporterar via FB allt som sker, ger omdömen om musik, kläder, hår, dans och eventuella avsteg från renhet i sång. Mycket energiskt gör de detta också. Det känns som om man ser det själv. I år var tydligen pausmusiken bäst, och eftertexterna.
Min analys här är att det var bättre förr. Artistunderlaget är för litet i Sverige för att fylla alla dessa deltävlingar. Gör om och gör rätt. Eller gör som förr! Då kanske vi kan få upp tittarantalet och ger denna tävling någon värdighet tillbaka.
Det retar mig på att folk verkar gilla skit. Alla verkar dessutom gilla samma skit....jag blir lite uppgiven av det för det strider mot min obändiga tro att alla är unika. Vi är ju inte ett dugg unika, vi vill alla vara likadana..Skittrist. Jag vill vara tvärtom, fast på rätt sida om galenskapen. Jag vill gilla det jag gillar. Och jag gillar inte kläder som sitter för trångt, för små bh-ar till för stora bröst, dåliga schlagers och skräniga barnprogram, bland annat.Omöjlig musik har jag också väldigt svårt för....;)
Här en snutt av min konversation under kvällen...vi är otroligt frispråkiga och det nästan sprakar i telefonerna. Jag stavar fel också men hon hänger med. Vi taggar varandra. Jag vet inte om hon är lika sporttokig som jag är men om så är fallet skulle jag nog inte rekommendera att vi går på något evenemang ihop...det skulle kanske bli farligt??
Jag var helt vild tidigare detta dygn när jag insåg att Kalla sumpade guldet. Herrarna ska vi bara inte tala om. Bäst bland de sämsta...Jag vet, jag är vidrigt tävlingsinriktad. Men vad tusan, är det tävling ska man vinna. Eller åtminstone ta medalj! Eller höja sitt personbästa eller kräkas blod medan man försöker.....tur man inte är lagledare.
Maken tyckte att alla som vid andra varvet var 30 sekunder eller mer efter bara kunde packa ihop skidorna och åka hem och vila istället...eller ladda om genom att titta på Amigo kanske???
Men där ryckte jag in till deras försvar för det finns ju en poäng i att fullfölja...såklart, alla måste få vara med, snällt och fint och övnig ger färdighet och så vidare. Amen!
Ja, här ser man klart och tydligt att vi anser oss vara bäst i världen på.....ALLT.
Vänta det kommer mer....
Och här ser man att vi helt har tappat koncepten och hoppas förpassas till mer tropiskt klimat på andras bekostnad...
Jag vill alltså med detta slå ett slag för individualitet, excentricitet, egensinnighet, mot strömmen mentalitet och att vi ska bryta oss loss från normen. Inte klippa håret efter 70 i en praktisk kort frisyr som får en permanent och en färgning var tionde månad, utan låta håret gråna och växa sig meterlångt och bli mer som Vivienne Westwood. Let it all hang out.
Det var allt för nu, det kommer mer, var så säker jag sitter på en outsinlig källa till inspiration....och en make...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar