Naturliga beteenden

Parcour på Östermalms IP

Till slut övervinner han den naturliga instinkten att hålla sig lite på sin kant. När mamma ingriper och visar att det är en OK kille att leka med ger han allt.

Ibland har vi en lugn stund här hemma. Då samlas vi ofta framför elden. Nästa gång åker kanske trumman fram...

Jag gillar sammansatta ord. Naturvidrigt är ett sådant. Ibland känner jag att mitt liv är just det. Jag försöker leva ett enkelt och civiliserat liv. Följa normen. Jag tycker det är skittråkigt. 

Just idag på morgonen alldeles väldigt så. Frank väcker mig. Han är ensam nere i köket. Han har tänt alla lampor. Jag följer yrvaket ned. Han visar på alla dåliga saker han inte har gjort men säkert tänkt göra för annars antar jag att han inte behövde tala om just detta för mig. Han har inte bivit så slipad än att han håller tyst om detta. Skönt och roligt. 
Han påpekar att han inte satt igång spisen och inte tänt eld i "drasan" bland annat. Toppen. För med tanke på hur utmattad jag är just nu av all rotation i våra liv just nu hade nog just det blivit spiken i kistan, att ungen sätter eld på saker medan man sover alltså.

Alla barnen vaknar nästan samtidigt för Edgar har den otrevliga vanan att så fort han vaknar vråla efter mig. Helt adekvat beteende säkert men i vårt tidevarv ganska frustrerande, då han på detta sätt väcker alla. Jag antar att han skriker när han inte ser mig och naturligtvis blivit rädd att jag lämnat honom ensam så att de vilda djuren ska kunna äta upp honom.

Vi går alla tre ned till köket. Barnen vill äta sockrade flingor utan mjölk till frukost. Också helt naturligt. Man vill ju ha det godaste som finns att äta, det med mest kaloriinnehåll. Jag protesterar och säger att det är som godis och att man ska mjölk, fil eller yoghurt till. De förstår inte alls poängen med detta. Glada vildar. Nu saknades mjölk, det går hysteriska mängder av den varan här hemma, så det blev iallafall cheerios till frukost idag, fullkornstypen. 

Jag är en varm förespråkare av tallriksmodellen och att man inte ska äta mer än man gör av med, då blir det ju överskott av energirik föda i oss som kroppen helt naturlig lagrar in i fettväven i väntan på nästa svältperiod (som sannolikt inte inträffar i våra svenska liv om det inte blir krig eller att vi drabbas av en allvarlig sjukdom).

Den här övermättade doughnuten såg jag på Instagram. Jag tänker att vi är omättliga varelser och att vårt raffinerade sätt kommer ha ihjäl oss på riktigt. Driven efter mat, socker och dopaminkickar var helt nödvändiga förr. Nu leder det oss ibland helt fel. Men visst, jag skulle inte tacka nej. Fast en helv kanske räcker. Man brottas ju lite med samvetet när det gäller sådana här överdådiga bakverk. Och helst äter jag den nog i smyg så att resten av flocken inte tycker att jag är en förtappad människa, slav under mina lustar.

Tidigare i våras letade jag efter en hyreslägenhet i fall att vi skulle behöva hyra i mellantiden då vi bygger nytt. Det var väldigt svårt att låta oss hyra en lägenhet för vi var så många och man får inte vara trångbodd sa kvinnan. Jag har full förståelse för brandskyddsregler och att det kan vara svårt att ha tillräckligt med toaletter osv till en stor familj men ändå. Det skulle röra sig om tre till sex månader. Det är alltså bättre att en sexbarnsfamilj tältar, bor hos vänner eller vaddå, sover ute? För det blir ju alternativet för oss i värsta fall. Hon föreslog flytt till Uppsala!?! 

I förrgår stod jag ock tittade på fotboll. Jag tog med äldste sonen (fem år) för att maken skulle ha en hanterbar mängd barn. Frank somnade efter fem minuter i bilen. Så fort det blev mörkt och lugnt. På matchen mötte han en sexårig kille som höll på motståndarlaget. Han hette Holger. Holger klättrade och studsade, sprang långt bort på läktaren men kom igen. Frank var nyfiken men lite svårstartad och jag fick ingripa och presentera dem för varandra. Därpå följde en och en halv timmes konstant lek. De klättrade, kröp, sprang hoppade och utforskade den ganska trista omgivningen. Först var jag lite orolig men de hade så roligt och var så samspelta att jag blev nöjd och glad. De lekte som barn ska göra, på gränsen till vad de klarar. Utmanande.

Då tänker jag att vi lever helt NATURVIDRIGT. 

Vi är djur, det brukar jag återkomma till. Vi ska leva i små grupper om kanske 30-50 individer gissar jag. Vi ska ha sex när vi är sugna, med den vi är sugen på av gentekniska skäl. Vi ska äta när det finns mat och sova när det blir mörkt. Tätt sammanpackade i en grotta, hydda eller under en tät gran. Vi ska samarbeta för att kunna överleva i den hårda världen och vi ska ha EN ledare som är klokast och oftast starkast...man slåss väl om den här hedervärda titeln antar jag. 
Maten blir den vi hittar runtomkring oss och jag antar att man stoppar den omedelbart i munnen och inte väntar till klockan tolv eller sex för att inmundiga den. Föräldrarna tuggar maten åt de minsta barnen precis som andra djur gör hur äckligt det än kan verka. Eventuellt tänder vi på kvällen en brasa för att samlas, värma oss och planera inför morgondagen. Minsta barnen somnar tätt intill de större leker i närheten. De klättrar säkert, leker i en tjärn eller brottas. 

Modern lägereld?

Vårt nuvarande civiliserade och inrutade sätt att göra saker på kan vara svårt för både mig och mina barn att förstå. Föris till exempel. (Föris ska vara senaste fräscha benämningen på dagis eller förskola har jag hört. En mormor på förskolan upplyste om detta) det utspringer från vår flockledares dotter Victoria fick jag höra, och ursprunglig som jag vill vara anammar jag det direkt.

Att lämna sina barn till någon annan att ta hand om trots att en del barn har upenbara problem med detta och gråter halva dagen. Så hade jag det med första dottern som var ganska liten då hon började föris.

Kreativ kille som gör vantar att värma sig i den annalkande vintern.

Mat på bestämda tider och av viss mängd förstår jag inte heller. Det rimliga borde vara att vi åt när vi var hungriga och inget annat. Sådan är jag, jag kastar i mig en näve nötter, tar ett äpple och dricker ett glas vatten när det faller mig in här hemma. Det blir svårare på jobbet. Man kan ibland vara glad om man ens hinner äta på vissa arbetsplatser. Man ska också gå på toaletten när man har behov. Om man inte just då brottas med en sabeltandad tiger och har annat att tänka på.

Sova nära och gå upp när det ljusnar är också exempel på hur livet nog var ursprungligen. Plocka upp ett barn som skriker verkar också som en bra idé- Annars väcker man björnen som sover längre in i grottan.

ÅÅÅÅÅ vad jag är stenålders. Jag vet. Men jag kan bli så trött på alla påhittade regler om 1800kcal/dag och rekommendationer som vi ska följa. Jag vill gå på känsla. Göra det som verkar funka hur knasigt det än kan låta. 

För tillfället funderar jag mycket på detta med blöjor till exempel. På en resa ihop med min mamma till Beijing för några år sedan såg jag att kinesiska små barn inte bar blöja. De signalerade på något sätt att det var dags och så tog föräldern ut barnet på gatan och så var saken klar. Mycket smidigt och jag antar mer miljövänligt. Dock fick man se upp när man spatserade på gatan. (nu är jag inte helt säker på om det var både kiss och bajs detta handlade om, så noga vågade jag inte titta). 

Det var morgonens fundering. Vi har tänt brasan, vi dricker äppeljuice och äter cheerios direkt från bordet (jo vi har stolar och bord här hemma). Ikväll ska vi flytta ut från huset och kampera hos min mamma som är bortrest. Vi har fått låna hennes grotta. Själv utforskar hon världen söderut...kanske för att se om vattnet är klarare och jorden bördigare.

Ha en bra dag!