Dagen D

Snyggaste entrén jag sett, den ska vi kopiera!

Igår när barnen somnat satte vi oss, maken och jag, för att stämma av att vi vill bo i samma hus. Alltså inte att vi ska flytta isär eller så utan för att prata ihop oss om våra önskningar vad gäller huset vi ska till att bygga. 
Jag var lite disträ och kollade Facebook och Instagram under tiden och sippade sakta på en öl. Sofistikerat va!?!
Maken klagade på att jag inte var närvarande, jag svarade att jag multitaskade. Man är väl kvinna för fan.
Men jag lade ifrån mig telefonen för det var faktiskt på mitt initiativ vi hade satt oss ned. 
Vad hade vi då för drömmar? Mina har varit, ett rakt  fyra meter brett kök med den lilla runda kakelmosaiken vi hade i förra huset (så nymodig är jag), betonggolv, en fin öppen spis, två tvättmaskiner (som nu) och två diskmaskiner och...ja det var väl allt. Nä vänta, altan utanför tjejernas rum på undervåningen, en tyst värmemackapär (hatar susningar av alla slag), ett växthus, en vacker träentré med inbyggda spottar, svarta fönster på utsidan och kärnfurufasad. Det var väl allt?
Nej vänta, sedumtak, fyrkantiga stuprännor i omålad metall och en upcyklad dörr, sexkantigt kakel i alla våtutrymmen på golven och...Ja ni hajar. Mitt hus är redan klart.

Maken förklarar saker för mig...

Maken började prata om surroundsystem och nåt om airplay. Det enda jag fattade var att det skulle vara inbyggt i taket. Det räckte för mig. Var så god, det går bra. (Detta måste betyda att de två apfula högtalarna som är en meter höga i nåt fult rött träslag och svart skumgummi ska väck). Då blir jag mycket nöjd.

Jag fick igenom att jag och maken inte har någon garderob utan att vår klädförvaring ska finnas i tvättstugan, typ. För jag är innerligt trött på hans mycket avslappade tänk kring var kläder ska slängas/hängas/knölas in.

Jag ska också vara toapappersrullshållarlös i nästa hus. För det finns INGEN poäng alls med dylika ting där jag bor nu, och det kommer det med största sannolikhet inte göra i nästa hus heller.

Minst två soffor måste ryka. Vi har i dagsläget obegripliga fem stycken. Massor med annat jox måste också bort och jag har så smått börjat oroa mig för detta redan. Vi ska bo ca 150 kvadratmeter trängre. Loppis känns det som, i början av maj. Ni är alla välkomna!

För att hålla barnen i schack medan maken sov på dagen fick de göra "kladbollar". Det gick över förväntan och trots detta gick middagen ned. för Edgar blev det Plain pasta with red sauce.

Inatt ska maken jobba. 22.00-07.00. Ganska skönt, då får jag se vad jag vill på kvällen. Slippa actionfantasyrymdvisionära filmer med Tom Cruise i. Jag tyckte det räckte med Top Gun, Mission Impossible och den när han heter Reacher nånting.
Ikväll blir det gamla godingar. Peter Sellers i Rosa Pantern. Jag kan alla utantill, eller kunde iallafall, så det är bäst att se ensam. Annars pajjar man allt för medtittarna. Jag har även planerat att se Life of Brian, De älskande på Pont Neuf och Nikita. Jag kanske gör en topplista åt er/mig med de tjugo bästa filmerna för alla 40+ och en liten introduktion för er som också har en yngre partner så att ni kan skola in han/henne/det på den rätta och sanna vägen....så vi talar samma språk liksom. 

Håller jag mig vaken efter Rosa Pantern ska jag försöka lyssna klart på Pappapodden. Hann bara 17 minuter sist. Det skulle handla om någon av programledarnas alkoholkonsumtion....jag dras lite till sånt. Trots att jag borde låta bli. Arbetsskadad.

Jag har just nu ett enormt behov av att repetera saker. Jag vill se om filmer från ungdomen. Jag vill lista dem. Känner inte alls för att ta in nytt. Det har väl med min stresshjärna att göra. Jag kan inte fylla på med mer, jag måste organisera bland det som redan finns på hjärnkontoret.

Vi lyssnade på Bee Gees idag tillsammans med Tylla, det gillade hon. Allt som gungar är bra. En skön paus från Babblarna och Teletubbies. Nästan lika roliga bilder också. Vilka kläder alltså. 1977, holy shit. Det var tight då. Jag tänker att snubbarna nu (de som lever) måste vara i 75-års åldern. Jag är väl lika gammal nu som de var då? Nä säkert äldre. Hua.

Nu ska jag ta ett djupt andetag....För jag skulle ju fokusera. 

Ser ni? Den nya datorn, den till och med stavar åt mig. Jag behöver knappt tänka längre när jag skriver. Utomordentligt bra och lite förvirrande.

Fokus skulle vara att berätta att arkitekten var här idag.

Planerna från igår dumpades på honom. Han antecknade (ett tag var jag rädd att han skulle resa sig och gå). Jag inledde med att säga att vi inte ville ha så mycket specialgrejer men insåg snart att jag i princip har en föreställning och bestämd uppfattning om allt synligt i huset. Eldragningar och vattenrör skiter jag i. Bara kranar och eluttag hamnar EXAKT där jag vill ha dem. Jag bad om ursäkt för detta men han tyckte det var bra. Bättre än ett annat par han skulle rita ett hus åt. Det hade i princip en enda grej klar för sig, att de skulle ha en avfallskvarn. Det blev de utan på slutet...

Så ja, jag har tänkt på det mesta. Jag kompromissar INTE på vissa viktiga saker. Det är t.ex spisen, kranen i köket och de olika kaklen, färgen på fönster och fasad. Var den eventuella inbyggda högtalaren hamnar det skiner jag i. Om det inte krockar med det ställe där min maskrosbollslampa ska hänga.

Vilka insikter jag får om mig själv genom att skriva detta. Jag är ju en inredningsnazist!

Fortsättning följer...