Jag ser det snöar

Äntligen ett effektivt tejppyssel!

Arla i urtid.

Vid 04.02 väcktes jag av Edgar, som väckte Tylla, som väckte Frank som i sin tur väckte katten...
När jag kom ned i köket hade femåringen pysslat ihop en kattbajspåse med hjälp av tejp och ett A4. Mycket ordentligt. Den innehöll även kattbajs nota bene.
God fucking morgon!

Jag är ensam med barnen. Maken jobbar som bekant galna tider. Men jag har vänner på andra sidan Atlanten att samspråka med så jag har lite vuxet sällskap. Via mail. Sen har jag min redaktör, också med många barn. Min sms-kompis. Han var också vaken. Hans ena dotter satt på spisen och åt ärtor...från spisen kan hon inte rymma. Väl genomtänkt.
Jag får via Instagram ett meddelande från en annan mamma...hon undrar om jag mjölkat korna än. 

Jag får allvarlig lust att skriva en bok i ämnet. Galenskap ens barn utsätter en för som måste upplevas för att verkligen begripas. Vi får se om något förlag nappar. Alternativet är att sända live...

Det blir kort nu. Har häcken full, bildligt talat. Måste fila en nagel också...sånt stör mig orimligt mycket.

Vi hörs senare.
A

Ungen är så rörlig att skarpa bilder är svårt att ta. Men så här glad är man vid 07.00.

Frank spanar på snön

Sussi placerar sig helst mellan eller på ens ben. Här mellan Edgars.