Den gud älskar agar hon

Nej, jag agar ingen. Inte fysiskt. Men mina barn hävdar då och då att jag mentalt plågar livet ur dem och skämmer ut dem.Särskilt ogillar de att bli uthängda här. (Så ni som känner mina barn, säg inget om detta. De läser nämligen inte ett smack av allt jag skriver, inte ens de snälla sakerna. Locket på alltså!!)
Till anklagelserna har jag ett enda svar: En övertrycksventil måste finnas. Och ger man mig så mycket bränsle då får man tåla lite sveda, mentalt då.

Idag ska jag dock inte bara vara elak. Jag har nämligen fått ta del av vad min äldsta dotter producerat för skolan. Hon läste högt för mig, det är ett "tal". Jag hade bara en sak att anmärka på. (Jag lovade att ta all kritik efter att hon läst. Jag brukar vanligen avbryta, fnissa, himla med ögonen och vara skitjobbig) Anmärkningen gällde uttalet på entreprenörSKAP. Annars var det helt lysande tyckte jag. Själv hade jag aldrig någonsin kunnat prestera något liknande när jag var 17 år. Bravo Fanny!!!! Och för att få visa hur jäkla duktig hon är har hon gått med på att låta mig visa det för världen, innan hon framför det imorgon! Vilken tjej alltså! (Det är samma tjej som i somras köpte snabbkaffe utan koffein till mig när jag bad om kaffe;)) Vilken utveckling!

Här kommer det!

Google

Google. Som sökmotor är du vårt främsta studieverktyg och som företag är du det tredje mest värdefulla i världen. Din innehållsförteckning är längre än mil till månen och ditt varumärke är ett av de starkaste.   Men du är mycket mer än bara en väg till information eller ett exempel på framgångsrikt entreprenörskap. Du är en miljökämpe. Du är en demokratidrivare. Du är ditt mantra ”Don’t be evil.”. Du är min och många andras hjälte. 

Från och med mitt livs begynnelse och ännu idag så har jag väldiga problem med att erkänna att jag inte alltid kan allt. Av den anledningen är en av de viktigaste sakerna i min vardag att alltid veta allt, eller åtminstone alltid låtsas som om att jag vet allt. Det är då min vardagshjälte kommer in i bilden. Det är dig jag hastigt, men diskret, öppnar upp på iphoneskärmen sekunden jag inte förstår ett samtalsämne vid lunchbordet. Det är dig jag direkt vänder mig till när jag får en fråga som jag inte kan svaret på eller när jag behöver briljera under ett boksamtal om en bok jag inte läst. Du finns där för mig och mina stolthetsproblem när jag måste framstå som smartare än vad jag egentligen är. Du hjälper mig med en av de viktigaste sakerna i min vardag och därför är du en hjälte för mig.

För många andra är du en annan typ av hjälte. För tiotusen afrikanska flickor är risken en tredjedel mindre att drabbas av AIDS och deras lön är tjugofem procent högre för att du gör det möjligt för dem att gå i skolan. För tolvtusen andra människor är du anledningen till att de inte längre är slavar och att miljontals andra räddas från slaveri. I utvecklingsländer är det tack vare dig som massvis av människor har fått tillgång till internet, vilket har ökat deras ekonomiska tillväxt och självbestämmande. 

Du gör inte heller bara gott för människor runtom i världen, du gör också gott för själva världen. Du har investerat tiotals miljarder kronor på att utveckla och utvidga världens förnybara energianvändning och när du andas släpps det inte längre ut någon koldioxid. Exempelvis går en del av de miljarderna till att öka andvändningen av hybridbilar och solcellsanläggningen vid ditt huvudkontor är den största installationen av förnybar energi på en företagsanläggning någonsin.

Världsförbättringen och miljardintäkterna är ovanligt nog två sidor av samma mynt i ditt fall. Google, du är ett av få biljardföretag som inte bara fokuserat på vad världen kan ge dig, utan också på vad du kan ge världen. För mig är du ett skyddsnät som fångar mig när jag snubblar över mina okunskaper och för andra är du den hjälpande hand som räddar deras liv. Du är miljarders miljarder sökresultat, men framförallt är du en hjälte. En hjälte är vad du är Google och för det hyllar jag dig. 

Jag är så stolt!!!

Nu tillbaka till min vanliga lunk...

Ett barn har bestämt sig för att hjälpa till. Voltaire den äldre sa en gång att med sådana vänner reder jag mig bättre med mina ovänner. En förklaring, om det inte framgår vad som hänt, är att ett barn (ett av mina) tänkte vara hjälpsam. Handdiskade mina ömtåligaste glas, lämnade dem i vasken utan att hälla ur sista diskvattnet, ställde vobbliga grejer runtomkring och gick. Maken tog kortet och myntade uttrycket "you can blame a person for trying". Han diskade om det hela och nu är saken ur välden. Jag älskar dem båda innerligt.

Här har vi ett exempel på vad en snart fyra år gammal pöjk kan göra med tvål. Det var tyst och lugnt men det blir liksom alltid surt efter... Jag älskar även detta barn.

"Mamma kan du plocka undan efter mig jag hinner inte till skolan annars".
Newsflash! Man kan gå upp fem minuter tidigare och inte instagramma hela frukosten även om mamman råkar vara hemmamamma just för tillfället. Det är en bra övning för framtiden.

Här leker Tylla gärna. Jag skulle inte ha något emot att vara ansvarig för detta kök. Det finns hopp om livet ändå. Detta barn älskar jag också, fast hon bestämde sig för att ta sitt första steg idag när hon var hos mina föräldrar. Jag var på jobbetjobbet (alltså doktor idag). Det är tacken, man övar ungen i exakt elva månader, (hon hade ju den dåliga smaken att föda sig på julafton) och så går hon när jag är på jobbet!?! Och JA, jag älskar även den lilla skitungen innerligt. Oklart om känslorna är besvarade dock...