Minerad terräng

Ett väldigt långt tag har jag funderat på att skriva om något jag kanske inte borde. Det är svårt ibland att få fram ett budskap utan att några missförstår. Det beror oftast på att man har olika förförståelse eller att man inte vill fatta, har en egen agenda.
Jag tänker ändå försöka skriva detta. Med risk för att få hatmail vänsterifrån.

Just nu tycker jag samhällsdebatten är extra infekterad. Man häver ur sig olika epitet hit och dit som gör att många drar sig för att säga något. Det är inte ett bra betyg på en demokrati. 

Alla är lika mycket värda. Har samma rättigheter och skyldigheter... är det så? Det borde ju vara det men jag tycker att alla hela tiden runt omkring värderas högst individuellt. Tiggarna och debatten kring detta är ett bra exempel. Jag ger aldrig en spänn men har vid ett tillfälle givit bort ett par barnstölvar. Mest för att han trängde sig på mig och jag ändå skulle kasta dem. En gång har en kvinna kommit fram till oss i bilen när vi satt med öppen dörr och tagit två pantburkar som låg på golvet. Idag läser jag i DN om Rumäner som punktbevakar Östermalms sopsorteringar. De sorterar sopor och plockar ut saker som andra kasserat ur återvinningskärlen. Alla vill inte ha hjälp med detta, folk vill inte betala för något de inte har ett problem med att utföra själv. 

Jag handlar däremot ofta på Läkarmissionen för jag vet att de gör ett bra jobb, det har Hans Rosling sagt. De driver skolor i utvecklingsländer och har en långsiktighet i sitt arbete. Utbildning är det som kan rädda vår värld på sikt. Bistånd i pengaform eller att ge till någon på gatan det tror jag inte på. 
Man ser folk med berg av mat i kundvagnen le brett mot någon som sitter på marken i svinkylan och ge dem en femma eller tia...

För mig är det en principsak. Vi är medlemmar i EU, tiggarnas hemländer har lovat dyrt och heligt att deras medborgare har det bra. Då ska vi också se till att det är så. Annars ska de få böta, eller på något annat sätt straffas så de inser att vi menar allvar. 

Att bo i en bil med ett barn i kylan är inte något jag skulle vilja göra. Men om jag skulle göra det skulle sannolikt en orosanmälan göras och antagligen skulle mitt barn omhändertas. Man kommer med filtar och annat men faktum kvarstår. De behöver värme från en annan källa än en filt. De behöver rinnande vatten, ett utedass, minst, och lyse så att deras barn kan läsa läxor bland annat. Om jag plockade på mig saker vid återvinningscentralen skulle jag bli tillsagd att detta är ett brott, men för tiggarna är det OK. Lika för alla är en bra metod för att inte skapa A- och B-lag.

När man går läkarutbildningen får man gå kurser i etik vid många olika tillfällen. Man får resonera kring olika situationer, ofta finns Jehovas vittnen med i casen. (På grund av att de hellre låter sitt barn dö än att ge dem blod). Här är lagstiftningen tydlig. Man tar över "vårdnaden" för barnet, ger blod och hoppas att det senare inte blir utstött av församlingen då det nu bär på orent blod. (Har jag nämnt att jag tycker att religion är galet?).

Alla är lika värda och efter att man sonat sitt brott är man oskyldig...Jag har ganska många patienter som är med i belastningsregistret. De har otroligt svårt att få jobb. Jobb är en väldigt central del i en människas liv och ofta en förutsättning för att livet ska vara gott att leva. Vi behöver alla något vettigt att göra, annars blir vi galna. I praktiken bli en dömd person straffad om och om igen. Dessa personer möts sällan med sympati trots att de de facto nu är lika oskyldiga som övriga befolkningen och borde åtnjuta samma rättigheter.

Men vi gör ju skillnad på folk och folk när dömda personer har svårare att få jobb, bostad och en massa annat. När tiggares barn tillåts bo på sätt vi aldrig skulle acceptera för svenska barn. Jag gillar inte sådant. Hyckleri alltså. 

Vi har en bestämd mängd pengar. Det kommer vi inte ifrån. Den ska fördelas på ett etiskt sätt. Så att många får del av det gemensamma. I det läget är det INTE alltid etiskt att till varje pris rädda en enskilds liv. Det kan vara lite svårt att smälta. En person är inte nödvändigt mer värd än 10 andra. Så man måste prioritera. Gör man inte det som läkare gör man fel. 
Vi hade ett scenario under utbildningen. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare. Man ska välja rangordning på folk på en skadeplats. En blödande buk...den prioriteras lägst. Räddar man den dör kanske tre med lårbensbrott och så vidare. 

Jag tycker detta har viss bäring på situationen med till exempel tiggeriet. Vi har brister i vårt eget samhälle. Det är prio ett. Att tiggarna inte har anständiga förhållanden i sitt hemland, det borde vara deras hemländers prio ett. Vi ska se till att hjälpa dessa EU-medlemmar på traven tycker jag. Efter det tidigare inlägget om hur det är ställt med mänskliga rättigheter i världen tycker jag vi kan börja med att se till att våra EU-kompisar sköter det de lovat att sköta. Eller så får det konsekvenser.

Det var dagen fundering. Vissa kanske tycker att jag är en riktig usling nu, må så vara. Jag gillar att vara konsekvent. Jag gillar lagar och regler för jag tror att det på sikt är enda vägen framåt. Visar det sig att bästa sättet att hantera fattigdomen i Rumänien är att skänka en femma varje gång man passerar en tiggare vid Coop är jag beredd att omvärdera. 
Tills dess tycker jag man ska följa de lagar och regler som vi tillsammans beslutat ska gälla.  Apropå att journalistkåren nu förfasas över att Polen gör exakt de som ålagt s dem att göra med flyktingar som kommer utan id-hndlingar till deras land. 
Man får vara här tre månader om man kan försörja sig. Man ska inte bo i parker, man ska inte ta hit sina barn och beröva dem skolgång som är enda sättet att ge dem en chans till en framtid, tar man hit sina barn ska de ha tillgång till värme, sanitet och mat. 
Jag tror att bästa sättet att göra det GODA är att göra rätt, även om det på kort sikt kan verka vara den onda. Likt situationen med buken man låter blöda ut.