Mitt fönster håller på att stängas

Tiden går så fort. Jag trodde jag skulle hinna mer, jag trodde min mammaledighet skulle bli längre. Redan efter fem månader började jag jobba en dag i vekan för att dryga ut hushållskassan. Det går inte att ångra, det var nödvändigt. Nu ska jag snart börja jobba tre gånger i veckan för att få en chans till AT, detta gäckande fenomen. Jag känner att min fönster håller på att stängas. 

Samtidigt händer mycket annat och vi håller som bäst på att planera för huset och stänga min butik. Jag hoppas jag kommer hinna med allt i tid så att det inte drar iväg både tids- och pengamässigt. 

Idag så hade jag tänkt jobba på lite här hemma men kroppen strejkar fortfarande lite, jag har för hög puls och känner mig inte helt kry. Jag bestämde att slå av lite på takten så som doktorn föreslog. Viktigast idag är att tvätten ska tas om hand, två toaletter ska städas ordentligt, julgranen ska ut och sen bjöd jag in oss på middag hos mamma. Jag tar med mat. Vi behöver byta miljö känns det som. Det får bli en mysdag helt enkelt. det måste man unna sig då och då. Sänka kraven.

Maken föreslog att vi skulle se på Orange is the new black en stund när allt lugnat sig....för mig är det verkligen ingen avkoppling. Att mitt i stöket sätta sig på arslet och göra INGENTING!!! Då blir jag riktigt orolig i kroppen.
Jag smög iväg med Tylla som skulle sova för att skriva en snutt och i samma stund försöka reda ut mina begrepp. Vad ska göras först, hur ska köket egentligen bli och hur i helvete ska jag hinna packa ihop butiken innan månadsskiftet???

Frågan om hur vi ska få ihop vardagen när jag börjar pendla till Roslagen, den orkar jag inte ta just nu. Det får bli en fråga för nästa vecka. Att lämna Tylla tre dagar i veckan känns inte heller helt bra, men det måste göras, AT, AT, AT hägrar i horisonten. 

Det är bara att inse att jag måste igenom detta om vi någon gång ska kunna få leva det där livet vi önskar utan att vända på varje krona och aldrig kunna resa någonstans.

Det är så vackert med frostnupna saker.

Men det reder sig, det gör det alltid och det är bra att saker ställds på sin spets. Jag skärper mig då. Nu får jag höra att Stunder nästan fördubblat sitt antal läsare på bara fyra dagar, det känns mycket roligt. Jag älskar ju att skriva men det kommer bli mycket mindre tid för det framöver, jag måste fundera på hur jag ska få ihop det. Kanske jag kommer få mycket tid att tänka också när jag reser till jobbet...kanske allt bara kommer bli bättre?




Igår var jag på lite reportageresa för Stunder av Lycka, då såg jag detta, mycket enkelt och vackert tycker jag.