Tidspanik och dödsångest

Min ljusmanschett Flora får illustrera min skaparlust

"Jag är kissnödig" säger Edgar 3,5 år. "Vad gör man då?" frågar jag medan jag reser mig upp och går efter honom till toaletten. "Man kissar på toaletten" säger han.
Jag lyfter upp honom. Han sitter och dinglar med benen. Hans små söta fötter. Jag för in min egen fot under hans, bara för att känna lite på honom.
"Jag älskar mammafoten" säger han plötsligt. "Och jag älskar Edgar" säger jag och pussar honom i håret.
"Jag älskar alla mammor" säger han då, "och tinosauer" (alltså dinosaurier, killen har ett väldigt eget språk och han verkar ha samma typ av associationer som jag. Allt på en gång).

"No minute gone comes ever back again take heed and see ye nothing do in vain". Det är så bra formulerat!

Nästan varje morgon vaknar jag med en känsla av att jag måste ta till vara på den här dagen. Inte de dagar när jag vaknar med ett ryck av ett eller två skrikande barn. Då tänker jag mer ; herregud nu dör jag av hjärtslag. Jag har sedan första graviditeten blivit medveten om att jag är dödlig, och att jag har ett ansvar gentemot barnen att hålla mig vid liv. Efter detta kört jag långsammare och är mer lugn i trafiken. (Min man håller inte helt med men jag märker skillnad).

Jag gillar statistik och snart, om det inte redan inträffat, är jag i den åldern där folk får cancer och dör. Det gör mig orolig. Jag har som vanligt ont i ena höften, nacken samma sida och någon form av konstant lumbago. Sedan i torsdags förra veckan har värk i vänster käkled tillkommit. Jag är nog på väg att dö. Det är säkert cancer, jag har nog förresten också en hjärtinfarkt på gång. Mitt liv tar livet av mig. Men vid lunchtid ungefär är alla tankar på sjukdom och för tidig död som bortblåsta. Jag hinner helt enkelt inte tänka dem. Dessutom är jag alltid väldigt frisk. Jag har ont men jag är frisk.

På morgonens P1 hör jag om en ny studie som ger vid handen att de personer som har mindre än 10000 kronor kvar på kontot varje månad dör i större utsträckning av hjärt- och kärlsjukdomar. Jag håller definitivt på att dö!!! Alltså, stress, dålig ekonomi, avsaknad av träning och egenvård dödar en. Som Inez skulle ha sagt "jag är rökt!". Vilken panik jag får av den tanken.

Jag kollade en av mina följare på google. Upp poppar de mest fantastiska broderier. Jag får sådan lust att ta upp den tråden igen (kul va!?!). Jag vill också dra igång med mitt senaste påhitt, och så vill jag börja träna, flytta till mitt drömhus, bygga växthuset, njuta av barnen och livet. Jag får panik. Jag kommer kanske inte hinna med allt jag vill göra innan jag dör. Livet räcker inte till.

Jag måste redan ransonera det jag gör. Bara det allra viktigaste och härligaste hinns med. Att se på TV till exempel, det går bort. Träffa vänner utan barn, det går fetbort. Alltså lämna barnen hemma, inte avstå vänner som inte har barn...det vore ju fullständigt galet!

 Den här väskan såg jag en kvinna bära i vårt närmaste köpcentrum. den var så fin och jag frågade om jag fick fota. Hon blev så väldigt glad över detta. Karin Almkvist hette hon och jag ska göra en liknande av stuvbitar. Hon berättade att hon handarbetat mycket i sitt liv. Det tänker jag också göra.

Så nu har jag ett åttioelfte projekt att sätta igång med. Ska bara sticka klart lilla rosa koftan, börja och avsluta den blekblå och därefter ska jag sy en väska till mig själv som jag inte behöver. Kanske jag ska ge den till någon som är snäll...Bara jag inte dör innan jag hinner med allt jag planerat och som ständigt blir mer!

Det var allt för denna gång. Jag lägger upp bild på mina projekt ovan när de är klara.

Adieu, jag övar på franskan lite inför semestern...Au revoir passar kanske bättre ateist som jag är.

#tidpanik #hinnamed #handarbete #väska #sticka #edgar #levalivet #longevity