Avgrundsvrålet från orten

Maken strösslar kläder. På inte mindre än fem stationer i pojkarnas rum ligger hans kläder. Mycket tröttande.

Idag är jag sjuk. Såklart, för vi skulle ju fira nyår. Maken jobbar. Han gick upp vid fem. Han fick under viss protest maka på sig igår kväll. För det är inte OK att väcka en hel familj vid den okristliga tiden bara för att han ska till jobbet. Jag har köpt en vibrerande klocka till honom för detta ändamål men den väcker mest mig. Om maken själv vaknade av signalen vore det ju bra men han gillar sömn och låter det ringa så pass att alla utom just han vaknar.

Visst är de snygga, äkta Paul Smith. Jag HATAR Paul Smithstrumpor överallt utom i garderoben.

Natten var tung. Fyra väckningar av mamman och slutligen uppgång efter åtta timmars ackumulerad sömn, kan låta mycket men jag lovar, det räckte inte på långa vägar idag. Jag skulle förmodligen kunna sova 24 timmar om någon lät mig.

Jag blir gaaaaaaaalen av min familj!

Nu har det varit kaos fram till tolv. Då kom min räddande ängel. Frank bad om att få gå till mormor "så att det inte blir så mycket bråk.." Han och lillebror har svårt att leka sida vid sida. Tylla är sjuk och övergnällig. Biter på möbler, familjemedlemmar, gnisslar med de nya tänderna och intresserar sig uteslutande för saker hon inte får ha. Skyr att sova av outgrundlig anledning. Detta bidrager till det stora missnöjet.

Vi har flyttat nyårsmiddagen och firandet till mamma för jag går under i drivor av julklappsskräp, leksaker, strösslade kläder, briotåg och lego. Skönt, lite av tyngden släppte då. Nu ignorerar jag dottern som försöker gnaga sig ur spjälsängen. Jag har märkt att hon somnar mycket bättre om jag struntar i henne och typ bloggar! Wow, äntligen något jag gör rätt!

Nu vrålar E från köket. Han vill att jag ser på Anny Bösch, NUUUUU. Jag svarar inte för jag sitter ju med Tylla. Det finns ingen förståelse för detta och han vrålar ännu mer. Puh, jag överger den nyinsomnade dottern, tar med datorn och känner att nya huset kommer bli perfekt. Mindre, bättre utformat och jag längtar verkligen bort nu. Jag kanske ska skaffa en jordkällare på tomten? Jag skulle kunna bo där själv. Mörkt, svalt och ensamt. Fan vad skönt! Alla borde ha en egen grotta. Alla mammor iallafall, killar kan ju dra ut sin "nothing box" och vara i stillhet mitt i vardagskaoset. Jag har ingen sådan låda i mitt medvetande jag är så fruktansvärt närvarande. Nu så pass att jag nästan känner ljuden i kroppen, varje kastad klots ekar i skallen och jag blir överdrivet arg...nej Signe och Carro jag håller inte på att bli psykotisk.  Det är inte taktila hallucinationer. Jag är bara mycket, mycket , mycket ansträngd just nu. Och sjuk sedan en vecka, med feber sedan två dagar. Sånt gör saker med mammor med små barn. 

Jag ser ändå framtiden an, barnen kommer växa upp och flytta hemifrån till slut. Jag kommer bli världens avspändaste pensionär. Ganska snart ändå. Men vi lever ju inte så länge trots allt och är man gift med en man lever man ju lite kortare. (Som kvinna, män gifta med män har vi ännu ingen statistik på men jag antar att det hälsosammaste är att gifta sig med en kvinna i alla lägen). 
Män som är gifta med kvinnor lever alltså längre än sina singelpolare....vi sliter för dem, matar dem med grönskar, skickar dem till husläkaren i tid och så vidare på vår egen hälsas bekostnad, bittert va?.

Nu får jag lite panik ändå, jag har kanske fyrtio år kvar...minus femton innan sista ungen kan klara sig själv, tjugo tills alla flyttat ut, minus kanske fem när jag inte orkar bränna ned till Riviäran, eller maken är ju mycket yngre han får köra! På tjugo år mellan 65 och döden ska jag hinna med allt, herregud vad jag måste flänga runt! 
Jag ser ändå fram emot min gula Porsche och Rivieran.
Orange kuvertet hotar då och då slå hål på den drömmen. Tänk, jag har nu skrapat ihop ca 2000kr/månaden i pension, jag kommer behöva börja sälja knark, sex (kanske någon på klotet är intresserad?) eller något för att få ihop till den där bilen, och soppan. 

Det är dystert på årets sista dag. Jag ser framåt ändå för ur askan skall Fenix resa sig och sen blir de åka av!

Poängen med en papperskorg är, att lägga skräpet I korgen. Runtomkring är inte gott nog. Trosor och BH på golvet på väg mot byrån håller heller inte måttet.

Jag lyssnar på P1, en hopplös vinterpratare med skanderande röst som berättar att han fuskat på Höshkoleprovet....? Innen det var det ett program om ebola. Deras bästa sätt att nå ut till befolkningen är genom en sång i popkläder. Texten, fritt översatt, lyder: Du ska inte pussa döda kroppar, man ska tvätta sina händer med tvål, man ska söka sjukvård om man blir sjuk med feber la la la la och så vidare. Det finns problem och så finns det PROBLEM här i världen. Nu skriker mannen på vinterpratet nästan. Måste stänga av!

Grått nytt allihopa!