Hallå där!

Någon lokal förmåga spraymålar katter häromkring på elskåp och dylikt. Jag tycker de är underbara!

Idag har jag inte suttit ned en sekund efter frukost förrän nu, 14.29. Maken hjälper min hjälplösa mamma ( hemma hos henne) med hennes nya dator och jag springer efter Tylla som bara gör "fel" saker. Nu är jag helt slut, ryggen är som ett öppet sår och då bestämmer sig maken för att fixa tvättmaskinen vi köpte för ett år sedan. Det vet jag för han hittade kvittot i sin jackficka igår. Det är närmare bestämt ett år och sex dagar sedan vi tog hem den men vi bestämde oss snabbt för att skita i att använda den då den hoppade som en galning och var omöjlig att stabilisera. Nu gör han ett sista försök att lugna ned den!

Tre minuter fick jag sitta vid datorn innan han kom och påtalade att jag sitter framför datorn, IGEN. Mm, det stämmer jag sitter och försöker få fem minuter i fred för att samla ihop mig och vila mina ben. Lunch, det har vi inte hunnit med men en kopp te skulle jag gärna vilja dricka innan jag börjar med middagen. 

Åh vad jag är gnällig. Jag känner verkligen det. Men jag blir det av att bara fara runt som ett skållat troll och inte få någon rätsida på något. Nu var jag tvungen att lämna ifrån mig datorn också och byta rum för att få lite lugn. Då försvann teet. Det glömdes där nere. T vägrar sova, hon trampar runt som en katt i spjälsängen och river i sängkläderna. 

Igår upptäckte jag dessa katter, var tvungen att dela med mig.

Jag funderar på hur våren kommer te sig. Jobba tre dagar i veckan och ha två lediga i veckan, eller lediga? Då ska jag ju ta hand om Tylla! Det kommer bli annorlunda och förmodligen ganska jobbigt. Inte minst för barnen. Långa dagar och ingen mamma som hela tiden kan hjälpa till med diverse uppdrag. En utmaning alltså, för oss alla. Men nöden har ingen lag och det blir till att bita ihop och bara göra det. 

Jag undrar lite försiktigt när jag ska hinna skriva, det ska bli mer av den varan nämligen. Stunder satsar hårt inför nästa år och vi är i praktiken bara fyra som ska hålla elden brinnande som det ser ut just nu. Eventuellt två eller tre till men inget är bestämt. 

Jag skulle gärna vilja ha en förmiddag i veckan att jobba med mitt på men det är i stort sett omöjligt att få till det med mindre än att jag skaffar en Nanny och det har vi inte råd med. Kanske det blir lite lättare i maj när Tylla får en dagisplats, men det har vi inte sett än. För övrigt kommer den då finnas i en annan kommun och det är inte helt självklart att det underlättar för mig. I så fall får jag kanske skaffa en skrivarlya där, eller arbeta i bilen medan hon är på dagis....det kanske faktiskt inte är en så dum idé! För jag har inga problem med enkla förhållanden, faktum är att jag gillar det. Jag brukar gilla att åka till vår stuga i Dalarna där det är trångt och spartanskt. 
När jag var liten fanns inget rinnande vatten där, man hämtade i brunnen bakom knuten. Utedasset låg i skogskanten. Jag trivdes utmärkt med att borsta tänderna i kanten av gräsmattan med ett glas och spotta ut i skogen. 

Jag såg en gång ett program på SVT om en amerikansk eller kanadensisk kvinna som flyttade till någon otillgänglig plats här i Norden. Hon skaffade barn och levde utan alla moderniteter nästan. Hon hade får, spann garn av dess ull och stickade sedan koftor, vantar och mössor osv. Hon hade dock en tvättmaskin. En sådan som maken nu pillar med. Den gick dock inte på el utan var ihopkopplad med en cykel utanför huset som drev den. Jag älskade det programmet men har nu i efterhand försökt att fråga efter det hos televisionen, de kan inte minnas detta. Om någon av er av en händelse minns detta får ni gärna tala om för mig vad kvinnan eller programmet hette. Jag skulle gärna åka dit och prata med henne. Det var nog UR som sände det. Boel, du kanske vet?

Jag föll för denna på Coop idag, den ska maken få för jag älskar honom så. Vilket bra namn tänker jag.

Nu orkade inte T mer, hon lade sig i sängen efter lite protester men nu sover hon tungt. Jag rätar ryggen för arbetsställningen här i sängen är inte den som får min rygg att sjunga som en näktergal precis. Snarare som en tupp med laryngit.

Jag ska gå ned och se om mitt te fortfarande är ljummet. Då ska jag dricka det på stående fot och sedan ta tag i....ja det finns så mycket att det är svårt att välja. men kanske disken?

Hej hopp, tillbaka till verkligheten.

Med korrläsning och uppladdning av bilder tog detta allt som allt 39 minuter. Det tycker jag inte någon kan klaga på.