tisdag 27 januari 2015

Omgruppera igen

Förintelsen, idag 70 år sedan befrielsen från Auschwitz. 
Tungt att höra folk uttala sig idag på radion om att andra har dödats av judar/Israeler och att man därför inte behöver uppmärksamma detta...!?!
Man måste kunna ha mer än en sak i skallen åt gången, se stora bilden, kunna fatta att det finns fler färger än svart och vitt i världen. 

Jag tänkte när jag var yngre att jag skulle bli jude, för att stödja dem efter all skit de utsatts för genom historien. Men det hade blivit lite skevt, för jag är ateist. Men det beskriver kanske min djupa sympati för detta folk som höll på att helt förintas under andra världskriget. Fyra miljoner människor...av elva ursprungligen. Det är en väldig massa människor. Jag slutade 1994 att se filmer med nazianknytning. Jag orkade inte med helt enkelt. En historia har etsats sig fast. Den avgjorde för mig. NO more nazis..Jag kunde nästan känna ångesten i min egen kropp när jag hörde om mammor som fick välja vilket av deras barn som skulle skonas eller dö. Hur kan man ens komma på något så fasansfullt?

Det var sista historien jag orkade höra om detta. Jag stod inte ut.
Och jag tar inte ställning alls i den förbannade Israel-Palestinafrågan. Jag bara konstaterar att människor ofta är väldigt onda. Jag antar att detta beror på kärleksfri och våldsam uppfostran. Utan kunskap om att våld föder våld. Utan empati och därför dömda att leva i mörkret...tror jag. Jag ser ingen annan förklaring till detta hat. 
Leva och låta leva. Gillar du inte någon, walk away! Man kan inte älska alla, det ska gudarna (om de finns veta) att jag minsann retar mig väldigt mycket på folk, men man får hålla god ton och om man ser en chans att resonera...då gör man det. 

Så idag denna på sätt och vis glada dag, för några räddades, de slapp undan och kan berätta, då sitter jag här och funderar på mitt lilla liv. Hur jag kämpar med vardagen. Futtigt jag vet. Icke desto mindre känner jag mer och mer att jag vill fokusera på det som är viktigt i livet. 




Anemon, Kinfolk, nyttig mat och vackra färger. Bara tiden det tar att arrangera den bilden gör mig avundsjuk...




Jag såg denna bild på Instagram. Så skulle jag vilja att mitt liv var. Harmoniskt, vackert, med tid för en stunds läsning och hälsosamt leverne. Men mitt liv nu är motsatsen. Stress, dåligt med sömn och annan vila. Noll tid för något utöver det mest nödvändiga och just nu en sjuk dotter som vägrar somna trots att hon är så trött. Jag har bara några dagar kvar tills jag börjar mitt nya jobb...

Jag ska andas nu. Försöka sitta så svanskotan inte smärtar för mycket och hoppas att migränen släpper. 

Vi hörs imorgon. Allt kan bara bli bättre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar