Svart

Detta är en klänning i min smak, som jag aldrig skulle ta på mig men gärna ha på en galne i sovrummet. ett konstverk.

Jag älskar kläder, tyger, mönster och har en väldigt knasig och spretig garderob. Delvis är den som ett museum för kläder från mamma, farmor, ex.svärmor, mormor och ex.makens farmor hänger sida vid sida där. Jag samlar kan man säga. Jag faller för lite udda grejer. Gärna festkläder som jag sedan använder en gång om året. Nästan inga konstmaterial har jag. Gillar inte sånt....jag gillar äkta vara. 
Det är viktigt med passform. Fast ännu viktigare att man känner sig och ser bekväm ut. Jag såg en tjej i butiken igår med höga svarta klackar på någon typ av känga, för tunna svarta nylonstrumpor. Midjekort svart jacka och en oversize vit stickad polo som inte var tillräckligt lång för att sträcka sig mer än till rumpans nedre böj.Det utstyrseln skulle vara direkt farlig i händelse av strömavbrott eller att bussen körde av vägen och hon fick stå i minusgraderna en timme eller två. Jag gillar när man är rätt klädd för väder dessutom. Sen ska man också kunna röra sig obehindrat. Inte ha så korta, genomskinliga eller glipande kläder att man ser för mycket och bäraren måste rätta till och anpassa sig efter kläderna. Det ser så jobbigt ut. 

Just nu i mitt liv är jeans viktigt. (det är det nästan alltid annars också) Sen grått, fläckar syns dåligt på grått. Det känns som jag har skrivit detta förut..Nåväl. 
Jag hörde rapporteringen från  Stockholm fashion week. Alla (i princip) bar svart. Jag tänkte att det måste vara en dyster tillställning, eventuell champagne lättar kanske upp? 

Själv är jag livrädd för svart. Det blir fläckigt, hårstrån syns, man kan inte rolla nog för att se fräsch ut. Såklart beror detta på materialet men ändå. Jag har ytterligt lite svart i min garderob. 

Men svart är snyggt. Och man ser lite sofistikerad och svår ut. Gärna ihop med svarta kraftiga glasögonbågar. Som jag inte heller har. 

Jag blir dock lite besviken när hela gräddan i Sverige klär sig i svart. För var annars skulle man kunna hoppas på lite våghalsar? Om jag hade pengar och kropp för det skulle jag ta ut svängarna. Jag menar nu inte att man ska vara trådsmal. Det är inte så nyttigt alltid men några kilon kan jag avvara. Viktigast för mig är att saker sitter snyggt, framhäver bra sidor, döljer de dåliga (i mitt fall magen och div bibringar kring midjan och lite hängiga överarmar..) 

Jag skulle inte satsa på en sval svart look. Jag skulle ha knästrumpor i knalliga färger ovanpå tjocka nylonstrumpor i annan matchande knallig färd. Kjol eller klänning till detta och gärna hatt. Jag när också drömmar om en grön sammetskostym...med ingenting under och istället ett maffigt smycke i dekolletaget. Spetsiga svarta klackar till det och en neutral make up. (Alltid neutral make up. Tricket är att se omålad ut. Jag vill inte känna mig tillgjord). 

Mitt kommande klädprojekt är att övertala en gudabenådad skräddare/designer/inredningsarkitekt/fd.supermodell  och tillika kollega att sy en festklänning till kommande sommarbröllop. Har han inte tid måste jag gå till ateljén som sydde upp min turkos-guld-bruna bröllopsklänning i siden och spets. Det mönstret har jag faktiskt kvar...kanske man skulle sätta den i produktion. Jag älskar den.

Idag har jag varit på öppet hus i ett närliggande gymnasium. Jag försökte sälja in N till min dotter. Hon vägrar hårdnackat. Jag är ett avskräckande exempel tydligen...Jag är benägen att hålla med henne där. Men hon är smartare än jag. Hon kommer inte göra om mina dumheter envisas jag med att påpeka.
Ju mer jag tjatar desto mer låser det sig. Hon valde E.....ååååååå vad tråkigt tänker jag, ekonomi. Fy för böveln. Siffror och skit. Nej tacka vet jag kemi, biologi, fysik och matematik....Nu växte näsan en halvmeter minst. Jag gillar inte kemi, har haft stora svårigheter med integraler och verklige, verkligen hatar fysik. Biologi, DET är grejer det. 
Hon är som sagt smartare än jag, och studiemotiverad,  och jag är helt övertygad om att det skulle gå utmärkt. Men man kan inte tvinga någon. Muta däremot, det skulle nog gå. Kan bara inte tänka ut med vad...

Jag blev ledsen för en sekund där i aulan. Jag talade med en annan mamma.  Hon och hennes barnvar också intresserade av denna skola men sa att kanske intagningskraven var för höga. Det hade jag inte ens tänkt på. Vilken naiv idiot

jag är. Jag bara antar att alla självklart kommer in där de vill. Så var det kanske inte ens på min tid. Jag minns inte. Det fick mig ändå att drömma mig tillbaka till den tid då skolan var statlig och, som jag minns det, ganska jämnbra över landet. Nu verkar det vara rena vilda västern på skolfronten. 

När jag först hörde talas om gymnasiemässan blev jag helt paff. Va? ska skolor betala dyra pengar för att stå på en stor mässa och sen sälja in sig med prylar och andra goodiebags till tonåringar som knappt vet vilken favortfärg de har...Känns som dåligt använda skattepengar.  Statliga skolor fria från religion och vidskepelse (nu tänker jag på biodynamiskt bl.a) och som är någorlunda lika i sin undervisning vore väl ett bättre alternativ. Att välja skola efter vilken pekplatta man får är helt vansinnigt tycker jag. 

Ropen skalla statlig skola till alla!

Nu ska jag skönhetssova. Gick upp vid fem i morse och det har varit full rulle hela dagen. En sjuk ettåring,  packade en ypperlig matsäcks-skridsko-sittunderlagsrygga (och fick på dagis veta att de denna gång inte anmodat oss att göra matsäck. Jag tänkte ta revansch idag eftersom jag totalt missade detta förra gången. Dubbelfel alltså!), gymnasieinfo. med motsträvig men söt 15-åring, födelsedagsmiddag med makens bästa vän och sen allt annat en har å göre. Dvs skriva, tvätta, betala räkningar, svara på mail, packa beställningar, inte glömma bort att föräldrarna kommit hem från icke godkänt afrikanskt land osv osv.