Det finstilta

Dagens solnedgång över Mälaren. Helt fantastiskt vackert!

I Sverige är konsumentens makt stor, inbillar jag mig. Jag har inte undersökt närmare men jag antar att vi är bättre än alla andra även på detta område (jo en viss ironi fanns med där, inte mycket men lite). I dagarna har jag stängt min butik. Då sades fem avtal upp. Med elbolag, telebolag, försäkringsbolag, larmföretag och sist men inte minst avtalet för kortläsaren. I tre av fallen gick det finemang. Jag bara sade upp avtalen. I två var det inte möjlig på grund av att vi slutit avtal som löpte över väldigt lång tid. Varför de gjorde det är enkelt att förklara. Jag valde deras kortaste bindningstid, vilket var två år.


När det gäller Telenor har jag varit återkommande förbannad på dem. Dels för att de varit svåra att få ta på men också för att i vissa fall håller inte telefonerna lika länge som avtalen. Vad gäller Verifone som tillhandahåller kortterminaler för butiker mm. Var det något bättre. Man får efter uppsägningen ett rabatterat pris då man ju faktiskt inte använder tjänsten. MEN det avtalet skulle tas över av nya ägarna och på så sätt kan man ju säga att de dubbeldebiterar...
Dessutom tar de väldigt mycket betalt bara för att man ska få betalt. I samma stil som bankerna. Men vi struntar i det nu för det är som det är med den saken nu. 


Varje gång man köper eller skaffar en tjänst av något slag ska man godkänna en massa finstilta avtal. På banken, på Facebook, när man handlar på nätet osv osv.

Det är långa texter som skrivs på byråkratiska och jag tror att mindre än en procent av folk faktiskt läser dessa texter.
Och kanske det är meningen? Ja, det stämmer jag blir mer och mer konspiratoriskt lagd för varje år och för varje gång jag blir "pippad".

Nyligen hörde jag på radion att Viasat var väldigt svårt att bli av med. Det var krångligt att avsluta och även där uppsägningstid bland annat. Jag har själv avslutat ett sådant abonnemang och jag tror jag var förbannad då med. 

På Facebook igår läste jag om en vän som beställt fiber via Bredbandsbolaget. Allt hade gått fel tydligen. Apparater till fel adress, just innan jul stängde TVn ned fullständigt i en vecka, kundtjänst går ej att få kontakt med och så vidare i all oändlighet. Dyrast på marknaden är de visst också...

Jag tycker att jag om och om igen åker på dessa nitar. I alla situationer står man där med rumpan bar. Jag är ganska trött på det. Jag tycker att det skulle vara omvänd ordning. Jag tycker att kunden ska bestämma vad den vill köpa.

Mitt förslag lyder som följer:

Kunder ber om vad de vill ha och säljaren ger en offert.

Mycket enkelt. 

Ska jag illustrera och förtydliga? Jag vill gärna det...

Hej! Jag skulle vilja köpa en försäkring på mitt hus. Den ska gälla för brand, vattenskada, inbrott, elfel, och vanliga olyckor hemma som att barnen ritar ned hela möblemanget med spritpenna. Jo, kasta in en livförsäkring på maken också om han råkar halka och landa på en kökskniv 48 gånger. Jag vill att den ska gälla i tre år. 

Eller: Hej jag ska bygga ett hus på en tomt jag köpt. Jag vill ha en trädgård, en grund, väggar, tak, fönster en dörr, isolering och sen kaklade badrum. Det får inte kosta mer än fyra miljoner. (jag vill alltså inte ha en centraldammsugare och arton strömbrytare i varje rum enligt standard. Jag vill ha det jag ber om).
Grunden ska vara slät, inte gjuten när det är tjäle så att den sätter sig fram på vårkanten...OK?


Jag vill inte ha saker i ett "paket". Detta händer ofta när man ska köpa TV-kanaler. Man vill ha tre program/kanaler men de ingår inte i samma "paket" varför jag måste köpa mycket mer än jag vill ha. Jo jag fattar att de vill sälja mer men vad tusan!?! Samma i matbutikerna, köp tre betala för två...Men jag vill bra ha två. 


Det kan inte vara hållbart i längden att överköpa hela tiden. När det gäller tjänster och tv etc. spelar det ju ingen roll, inget har ju producerats men när det gäller mat ser jag ett problem. 

En bild till Boel. Idag på lunchen rekade jag omgivningarna. Jag älskar den där stan!

Idag var jag återigen på ÅVC för att slänga kartong, metall och glas. Jag var tvungen att fråga om en leksak. Den bestod av trä och metall. 
-Metall, sa killen att det skulle sorteras som. 
Jag frågade om det inte borde vara trä, för jag tyckte det var mest av detta. 
-Njae, sa han. Jag tror det är mer metall. 
-OK, men vad är det som avgör sa jag, är det som saken huvudsakligen består av som räknas eller har något material företräde?
Inget svar, han återupprepade Metall.
OK. Jag sorterade den som metall men var ganska övertygad ändå att trä var det rätta.
-Nästa steg, sa jag till honom, är väl att man måste montera isär grejerna i dess beståndsdelar innan man får lov att slänga. 
-Ja så blir det nog sade han.
Och DET tycker jag är bra (kanske) för då drar man sig antagligen för att hiva iväg fullt fungerande prylar och satsar istället på kvalitet och att köpa lite mindre av allt. Verkligt hållbart.

Eller så kommer soporna i ännu större utsträckning hamna utanför ÅVC stängsel än vad som redan är fallet.


Ja, det blev lite tjurigt. Men jag är väldigt trött på att stora företag beter sig så här mot den lilla ensamma människan. Jag är riktigt strött på det faktiskt! Jag är också lite trött på att sortera sopor så infernaliskt. Här ser jag många arbetstillfällen för de som saknar utbildning men som antagligen skulle bli jätteglada över att ha en heltidstjänst inom kommunen!

God natt!