Mellanmjölk

Vidunderlig utsikt från terrassen i Åsas slott. Här kunde jag stå utan besvär...


Jag hör på morgonekot att Sveriges älgar ska få övergångsställen.Spädgrisar ska få mer svängrum och sen ska vi skärpa lagstiftningen kring diskriminering av funktionshindrade. Det handlar om tillgänglighet.

Minns ni min Gröna Lista? Den över alla världens länder som jag tycker håller en tillräckligt anständig nivå på mänskliga rättigheter för att man ska strössla sina semesterpengar över dem...Där hade jag några kriterier som var tvungna att uppfyllas för att få vara med på listan
.
Det var dödsstraff, jämställdhet mellan könen (av alla slag även de med ett kön som de ej vill kännas vid), hur väl man behandlar barn och utifall det finns ett fungerande rättssystem. På UDs lista finns längst ned även en post för funktionshindrade men det är liksom det sista som händer i ett lands utveckling...att tänka på den lilla grupp människor som är funktionshindrade. Man måste nog säga att vi är väldigt högutvecklade här då första och största nyheten en torsdagsmorgonen är att älgarna ska få övergångsställen (även om jag inser att det förmodligen handlar om människors säkerhet men det uttrycktes som övergångsställen för älgar..). Efter detta avhandlades som sagt handikappanpassning av ALLA ställen en funktionshindrad skulle vilja ta sig till. Missförstå mig rätt nu. Jag gillar att alla ska ha tillgång till allt, även älgar. Men jag blir lite orolig över stadsbilden.
Jag har faktiskt följt denna diskussion ett tag, sedan rullstolsburna demonstrerade vid innerstadsbussar för att få till en förändring. Tidigare har små företag med få anställda varit undantagna från kravet att handikappanpassa sina lokaler. Nu kanske det ska ändras. ABK lovar att detta ska behandlas snabbt men i vanlig ordning kan hon inte säga något konkret. Det gäller att ställa väljarkåren inför fait accompli. Likt DÖ.
Jag blir lite orolig av detta, jag blir faktiskt lite rädd. Rädd att gamla stan ska förstöras eller möjligen dö.
Detta är en miljö som inte på något sätt är anpassat för rullstolar (eller älgar). Den är historisk, vacker och helt omöjlig att förändra utan att något ovärderligt går förlorat.

Sen lite lösa tankar, variationer på samma tema...

Vi bygger nytt. På en mycket utmanande tomt, med en mycket ansträngd budget och en detaljplan som kommunen bitit sig fast i som en vampyr vid en blek oskuld.
Vi måste ha en dörr på nedre plan, eller en hiss...Vi måste ha en 18 meter lång ramp alternativt placera huset på ett helt galet ställe. Vi måste ha en toalett  och dusch på båda plan (om vi inte har hiss...) och det finns tydliga anvisningar för hur smal vår korridor får vara. Allt detta kan ju låta som kreativa utmaningar för en arkitekt, jag å andra sidan känner mig kvävd.

Min första tanke var att om man inte kan gå eller rulla själv till vårt hus kanske man inte behöver bebo högsta toppen på en Mälarö. Vägen upp utgörs av en grusväg som till och med gör mig orolig inför nästa vinter. Dubbdäck känns som en självklarhet samt att barnens cyklar nog kommer kedjas fast hos en förstående granne nedanför backens slut. Det blir lite för farligt annars. Tomten ska jämnas ut och det ska till höga stängsel, annars blir det helt klart livsfarligt för barnen på hemmaplan. 

När vi skulle sälja det hus vi nu bor i budade en familj med en funktionshindrad son. Det drog ut på tiden...vi var tvungna att invänta kommunens svar på om de skulle bekosta ombyggnad av vårt hus så att den nya familjen skulle kunna flytta in. Vårt hus är byggt 1909, ombyggt på 50-talet, 90-talet och 00-talet. Det är 200kvm på nedre plan 100 på övre och 54 kvm källare. Man kan inte komma till övervåningen om man inte klarar gå själv eller blir buren. En hiss skulle säkert få plats i trappan om man vill men de andra planen är fritt tillgängliga. På det 200 kvm stora planet finns, dusch, toa, kök, öppenspis och balkonger. Man skulle tro att en person utan problem kan leva sitt liv där...det gör vi. Men kommunen sa nej till att bygga om och då ville de inte köpa vårt hus...
De fick leta vidare.



Inez i tornet, jag mäktade inte med att ens gå upp. Och nu ser jag på bilden att muren är högre än jag trodde. Ni förstår då hur skräckslagen jag var!

Jag har börjat bli höjdrädd. Det kom plötsligt för kanske tre-fyra år sedan i ett medeltida slott som heter La Chapelle. Vi skulle beskåda Åsas utsikt och klättrade uppför den branta och smala trappan upp på taket. I samband med franska revolutionen fick tornet kapas en bit. Ingen byggnad skulle nå över kyrkans högsta topp och eftersom detta slott är sammanbyggt med en barockkyrka fick det skyddande räcket tas bort eller iallafall sänkas. Jag minns inget av detta för jag hade svindel och trodde att jag skulle dö. Mina barn kände ingen rädsla, de skuttade glatt runt där uppe och trots att jag blev hysteriskt rädd att de skulle störta mot sin död var jag tvungen att backa nedför trappan.  Detta är verkligen märkligt, att på sin ålders höst utveckla vertigo. Det hade man aldrig kunnat ana när jag kastade mig ut från en lyftkran 55 meter upp i luften för att bungyjumpa för några år sedan.

En av mina närmsta vänner har en pappa som lidit av höjdskräck länge, jag fattade ingenting av detta förr. Han förklarade att de bodde i bottenvåningen i stan på grund av detta. Jag skulle å andra sidan vara rädd att bo på nedre botten. Nu förstår jag precis.Kanske man inte ska bygga mer än en våning? Så att alla har tillgång till alla platser menar jag...

Många människor vågar inte åka till IKEA. Det är för mycket folk, ingen tydlig flyktväg. Samma sak med stora öppna platser likt Sergels torg.
Andra gillar inte hundar, de har svårt att vara helt bekväma på gångvägarna i mitt bostadsområde. Precis nu fick jag ett samtal från förskolan. Fröken berättar att en lös kamphund jagat upp vår katt i ett träd och nästan attackeras mina barn i parken...kanske man skulle ta bort hundar?

Visst jag förstår att en fobi eller skräck går att jobba bort, det tar lång tid och är dyrt men det går, att bli fri från sin rullstol eller funktionshinder är något annat. Fast  vissa psykiatriska sjukdomar är ju att betrakta som funktionshinder...
ADHD till exempel. Jo, det finns medicin men de hjälper väl kanske 30% av alla med den diagnosen. 
De störs av ljud och synintryck bland annat. Som en skolmatsal till exempel. Många slamrar, pratar, springer runt och det är ofta tidspress. Jag skulle kunna tänka mig att det är helvetet på jorden för en nioårig flicka som försöker hålla sig samman för att inte "balla ur", "skämma ut sig" eller helt enkelt få fruktansvärt kraftig ångest och känna sig otroligt annorlunda och utanför. Kanske vi ska ha chambre separé i skolan? Ja kanske! Mindre matsalar, lugnare tempo, ekologisk mat, längre matrast som faktiskt infaller när barnen behöver den och inte kvart över tio som förekommer i många skolor.

Alla har sina svårigheter, vi manövrerar i världen utefter detta. Självklart ska vi inte försvåra för funktionshindrade att ta sig fram men allt går inte att anpassa. Jag vet inte hur många hundratusen agorafobiker/socialfobiker det finns i detta land men jag tror att det skulle vara väldigt svårt att bygga bort alla skrämmande platser för dem, jag tror heller inte på att platta till allt för att inga farliga sluttningar ska finnas  (barnanpassning, för barn är ju också människor jag har just börjat nosa lite på childism, det kanske kommer ett inlägg om detta senare..) och jag hoppas verkligen inte att det blir lag på att alla gamla trånga gränder i Gamla stan ska breddas.

Det finns faktiskt ännu en dimension i detta och det är den ekonomiska delen. För det är den som gjort att dispensen för små företag har kommit till. Det är nämligen väldigt dyrt att anpassa sina verksamheter och det är helt klart att H&M kan anpassa och hålla på det är en fis i rymden för dem. Men om jag skulle ha anpassat min butik för att alla skulle komma in vet jag inte om det hade gått att genomföra. Huset var K-märkt, jag fick inte ens måla om fönstret och dörren var trång och tung...Jag tänker att detta skulle slå hårt mot små caféer, frisörsalonger, barer, restauranger i äldre byggnader. det skulle slå ut de små entreprenörerna och det är väl inte önskvärt? De tycker iallafall inte jag. Då är det bättre att man får annan assistans, fler folk som följer med på utflykten och kanske bär in vederbörande osv. det tror jag är en mycket bättre lösning. men då kanske man måste utveckla hopfällbara rullstolar eller specialvagnar... eller att alla måste tvingas äga en sådan och där spårar det ur för mig för jag kan inte föreställa mig alla olika hjälpmedel som kan tänkas behövas för en person med ett gravt handikapp...kanske syrgastuber?
 Jag gillar småskalighet, detta är ett hot mot det anser jag.

Det vackra fönstret med insprängd dörr från början av förra sekelskiftet. Trång dörr och med en butiksyta som inte medger någon större affärsverksamhet. Detta hade jag svårligen kunnat anpassa.

Tjejen på ekot som förespråkar att allt ska anpassas för alla, kosta vad det kosta vill, hon förstår nog nog inte vad konsekvensen blir för den enskilde företagaren. Hon resonerar att någon måste betala men understryker att det inte ska vara HON. Det var centralt.
Jag kommer iallafall bidraga med egna pengar för att någon i framtiden ska kunna bo helt obehindrat i mitt arkitektritade hus om 20-30 år. 
I bostadsbristens Sverige där nybygge är så dyrt att det är mycket få förunnat gör vi det alltså ännu dyrare för den enskilde. Samtidigt som regeringen tittar över om vi ska sänka bullergränsen för att kunna bygga billigare utmed vägar och annat år studenter m.fl.

Ibland få man gilla läget hur surt det än är. Jag kommer få ett dyrare hus som jag inte ser ut som jag hade tänkt. Jag är glad att jag inte behöver ha ett höjdanpassningsbart kök också...det kanske kommer sådana regler framöver vad vet jag.

Nu får jag väl varenda patientförening i landet mot mig och ännu mer hatmail. Det kan inte hjälpas. Jag kan inte hålla snattran. Ni som själva har upplevt er diskriminerade av att inte ha tillträde till alla platser i landet kan väl förklara för mig hur ni upplever detta, jag förstår känslan av diskriminering men tycker ändå att vissa undantag måste få finnas i världen.

Vad gäller älgar och grisar, go for it! För vi ska inte riskera att dödas när vi far fram i överljudsfart på våra vägar eller ha dåligt samvete när vi äter döda djur heller såklart!

För övrigt är jag nöjd och glad att det inte blev en handväska staty. Våld ska ej mötas med våld!