I lördags skulle jag få en tjejkväll. Den avbokades och förvandlades till en söndagsmorgon. Vi hade två olika förslag, äta superdyr frukost på slott eller få med alla och ta en promenad på Djurgården med stopp för en fika. Vi valde det senare. Jag hade mycket trevligt och jag blev borta längre än väntat. Jag vågade knappt titta på telefonen, rädd för att få ett sms i stilen "Tylla har spytt ned hela sängen, pojkarna slåss och var fan har vi tvättmedlet??" Inget sådant sms kom. Istället fick jag höra att allt gick bra, ett extra barn kom och lekte, maken fixade lunch och det flöt på hur bra som helst...Det var första gången kan jag lova. Mycket behagligt. På vägen hem började jag sortera i intrycken. Nya idéer, tips och lite annat intressant att smälta.
När jag kom hem var jag lätt upprymd, som salongsberusad faktiskt. Jag bytte om, noterade att jag fått ganska så mycket sol i fejjan och smörjde in mig med SPF 50 för att klara en sväng till parken med barnen. Tänk att jag som alltid predikar för alla om det idiotiska i att bränna sig i solen....
Några timmar senare stod jag och frös på en konstgräsplan i Blackeberg ihop med en handfull föräldrar och tittade på en match som dotterns lag spelade samt några lokala förmågor som låtsasbråkade på ett ganska våldsamt sätt invid planen.
Jag börjar bli riktigt trött på sådant. Men som sagt det hade varit en bra dag och jag tänkte inte låta dessa ungdomar dra ned mitt humör hur skräniga och störande de än var. Jag har dessutom varit med om MYCKET värre på fotbollsplanerna häromkring. Då så till den milda grad att blodvite uppstått.
Nu kommer en ny vecka. Ödesmättad såväl på grund av att min framtid avgörs och att T har sin sista inskolningsvecka. Därtill ska en bullermätning göras på vår tomt och den är ytterst väsentlig för hur vi kommer att bo den närmaste tiden. Faller det väl ut kan ett hus stå klart i september-oktober, om inte då blir det hotell under oöverskådlig tid.
Min bästa rekommendation för människor som lever med lite fri tid och störd sömn, träffa era vänner på morgonen. Då får man ut så mycket mer av livet, man blir hög en hel dag utan tillsats av alkohol eller annat onyttigt du är dessutom pigg dagen efter. Jag ska definitivt fortsätta med detta, iallafall så länge barnen är små och jag lever i min hemmabubbla.
Det är inte klokt vad hjärnan är märklig, i två dagar har jag varit helt tom på grund av all besvikelse i samband med alla avvisanden från ATn men en förmiddag med sol, smarta och inspirerande människor kan kickstarta även den trögaste negativisten!
Nu är det samvaro med maken som står överst på listan. Vår guldkant i tillvaron. Tjugo minuter till en timme ensamma i sängen då vi kan tala med varandra ostört eller bara hålla handen och se något på datorn. Sen slocknar jag bokstavligt talat.
Frid i sinnet har jag nu, det är en bristvara för tillfället. Det var lite präktigt idag, sådan är jag ibland, eller kanske oftast?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar